Sista morgonen med M
Wow!
Det var tungt idag. Riktigt tungt. Orkade inte lyfta kroppen.
Orsak? Ja, jag åt inte speciellt mycket igår kväll. Jag la mig i relativt god i tid. Jag drack två glas med rött vin. Detta är den enda orsaken jag kan komma. Det röda vinet.
Det yttrade sig särskilt i mina hopp till Chaturanga Dandasana och när jag stod i Utthita Hasta Pandangusthasana. Tappade både balansen och orkade inte hålla upp benet, vilket vanligtvis inte är något problem för mig. Jag brukar känna mig stark och stabil i denna asana.
Jag gav i alla fall inte upp. Jag gjorde samtliga asanas. När jag kom till de sittande asanas orkade jag inte att göra en vinyasa mellan varje sida förrän jag kom till Janu Sirsasana.
Det var sista morgonen med M.
Vemodigt.
Tiden med M har hjälpt mig att uvecklas enormt mycket i min yoga.
Det är bra med förändring men just nu är jag för sörjer jag att tiden med M är över.
Orkar inte kommentera det mer just nu.
Namaste!
Några dagars träningar
Igår, onsdag, glömde jag faktiskt helt ärligt av att träna. Jag hade inte en tanke på det när jag kom hem efter jobbet. Anledningen var nog att jag var helt enkelt vrålhungrig och mat var det enda som fanns i mina tankar. Maaaaaat!
Så snabbt fixade jag en god spenatsoppa med kokt ägg. Lite avokado, bröd och rökt lax på en sidotallrik. Gott och mätt blev jag!
Så hur har de andra dagarna varit?
I måndags kom jag som vanligt inte upp på morgonen.
Det blev således ett kortare pass på kvällen efter jobbet. Började med solhälsningarna, samtliga de stående ställningarna och sedan de avslutande ställningarna. Egentligen finns det inte så mycket att kommentera förutom:
Jag är glad att jag praktiserade.
Jag känner att börjar hitta mina bandhas allt oftare i mina framåt hopp.
Jag kände mig stark och modig i Sirsasana (jag är fortfarande lite skraj när jag gör denna asana – tänk för bara ett år sedan vågade jag inte ens göra den!)
I tisdags var vi fyra stycken som tränade hos M. Det gav bra energi och mycket värme. Jag svettades mer än vanligt såklart eftersom vi var fler som ångade upp värmen. Katten som brukar vara med oss var på trotsigt tonårshumör och attackerade min framsträckta fot i Janu Sirsasana. Det är härligt att ha katten som sällskap, hon är så söt och charmig.
I övrigt tycker jag att jag har blivit stark i Utthita Hasta Padangusthasana och får benet högt samtidigt som jag är relativt stabil i ställningen och känner mig stark.
Jag gillar fortfarande de stående ställtningarna mest.
Jag kommer riktigt djup i Paschimottanasana.
I övrigt har jag inte så mycket mer att kommentera. Övar på att gå ner i backåtböjningarna från stående.
Namaste!
Att se sin utveckling
Varje dag denna veckan har jag ställt alarmklockan på ringning. Men igår kväll tog det verkligen emot. Allt jag önskade mig var att få en sovmorgon.
Egentligen var nog huvudanledningen till att det tog emot att jag och pojkvännen hade bestämt att vi skulle gå på Tivoli efter min träning och således skulle jag komma hem senare och kanske inte hinna få min eftermiddags vila.
Pojkvännen och jag beslutade därför igår kväll att känna efter hur vi kände oss när vi vaknade på morgonen.
När klockan ringde var vi ändå rätt så utsövda så det var bara att upp och hoppa.
Det var full fart inne i shalan när jag kom dit. Ca 25 stycken var redan igång med sina solhälsningar. Jag hann med en solhälsning innan vi alla ställde oss i samastihi och sjöng inledningsmantrat tillsammans.
Det är vackert och mäktigt när en hel sal sjunger inledningsmantrat tillsammans. Jag gillar också att höra ljudet OM när många stämmor hörs på en gång. Det blir en mäktig vibration i salen och kroppen!
Jag blev besviken ett antal gånger under passet idag. Besviken över min placering i shalan (jag stod jättetrångt, min rad var den enda raden med en extra person på…), besviken att ingen ”puschade” på mig i Adho Mukha Svanasana, besviken över att jag fick jättedålig hjälp i Supta Kurmasana.
Besvikelsen blir liksom större när jag åker hela vägen till från Malmö till Köpenhamn samt att jag kan endast träna för Susanna och Jens en gång i månaden.
Dessutom kändes hela mitt pass slarvigt idag, vilket också gjorde mig besviken. Besvikelsen baserades på att nu när jag äntligen kommer till Astanga Skole måste jag verkligen göra mitt yttersta. Koncentrera mig och jobba extra i varje asana.
Men gu’va jag svettades genom hela passet. Det var länge sedan jag svettades så rejält. Det blev en ordentlig utresning av inre systemet.
Susanna kämpade med mig med mina bakåtböjningar från stående. Dessa känns lika omöjliga just nu för mig som Marichyasana D. Susanna sa, precis som min pojkvän brukar säga när han assisterar mig, att det är bara att böja mer på knäna! Ja, men om det tar emot då? Om det känns som mina ben är gjorda av stål som inte går att böja på? Vad ska jag då göra? Svaret? Öva såklart…
När jag kom hem (det blev inget Tivoli p.g.a. andra orsaker) funderade jag över passet och kom fram till att jag inte ska bry mig så mycket över hur varje enskilt pass går.
Jag ska försöka sluta bli så besviken på mig själv och över situationen. Ta det för vad det är helt enkelt och göra det bästa av det.
Jag menar, hade jag inte åkt till Köpenhamn, hade mitt yogapass inte blivit till hälften så intensivt hemma. Jag hade förmodligen hoppat över mina bakåtböjningsövningar eftersom jag tycker de är så jobbiga (idag var så trött när jag gjorde Urdvha Dhanurasana att jag ville bara börja gråta och då är det bra att ha Susanna som är lärare och pushar på bra).
Jag måste se på min yoga över en längre period. Till exempel jämfört med ett år sedan har jag idag kommit jättelångt i min yogaträning och det ju det som räknas. Inte varje enskilt yogapass.
Namaste!
Början till mer kontrollerade hopp
Vad en aktiv uddiyana bandha kan göra i mina hopp framåt från Adho Mukha Svanasana.
Wow säger jag bara!
Under passet i morse var jag koncentrerad på att aktivera mina bandhas, primärt uddiyana, så mycket jag orkade när jag hoppade fram till stående och sittande från Adho Mukha Svanasana.
Det var otroligt häftigt att känna hur jag hoppade fram till stående i en kontrollerad rörelse, om än bara för ett par sekunder, och "sakta" kunna landa med fötterna mellan händerna.
Likaså när jag hoppade fram i sittande och verkligen, verkligen koncentrerade mig på uddiyana bandha kunde jag lyfta upp mig mycket högre än vanligt och relativt enkelt ta mig igenom armarna till sittande!
WOW - det går!
DET GÅR!
JAG KAN!
Nu gäller det bara att bygga upp min styrka och även hitta mulabandha. Men om jag gör det så ofta jag orkar vid varje yogaträning så kommer ju styrkan att öka successivt!
En mindre rolig sak som hände var att på främre delen till höger på vänster knä fick jag jätteont (kramp?) efter Triang Mukha Eka Pada Paschimottanasana. Det var superläskigt. Jag fick sitta en stund och massera knäet. Jag t.o.m. lockade katten (som ofta är med oss när vi tränar) lägga sig på mitt knä för att värma det lite men katten tyckte inte alls det var roligt. Hon tyckte det var mycket roligare att jaga min lilla handduk så då fick hon göra det istället.
Men efter stund släppte värken och var helt borta. Antagligen fick jag kramp i ett muskelfäste eller dylikt.
I övrigt har jag lite ont på utsidan av höger höft. Jag känner mig stel här och det tog emot när jag skulle göra Supta Kurmasana.
På det stora hela var det en bra yogaträning och jag känner mig supernöjd! Härligt att få träna med M!
Namaste!
Jippi!
Jag kom upp idag! Hurra vad bra jag är!
Jag gjorde mina solhälsningar och det kändes bra!
Därefter gjorde jag samtliga stående asanas. Jag tog inte ut mig och jag stod nog inte alltid fem andetag i samtliga asanas men jag gjorde dem.
Jag var där.
Jag var på mattan.
Jag gick bara ifrån mattan en gång och pysslade med annat! En gång bara!
Jag vaknade innan klockan. När klockan sen ringde 06:15 mös jag i fem minuter innan jag steg upp och ställde mig på mattan.
Det varma skenet från adventsljusstakarna höll mig sällskap.
Det var mörkt ute.
Det var rofyllt att träna. Jag fick energi!
Jag hade jättesvårt att göra de avslutande asanas. Jag fick riktigt ont i övre delen av ryggen när jag försökte göra Salamba Sarvangasana (bild på Salamba Sarvangasana med Guruji) och Halasana så jag bestämde mig för att inte göra dem. Jag klarade inte heller av att göra Sirsasana. Men det är helt ok. Jag var på mattan idag.
Jag stod på mattan i morse!
Hurra!
Namaste!
Surya Namaskara
Däremot gjorde jag 5 Surya Namaskara A och 5 Surya Namaskara B när jag kom hem efter jobbet. Det var väldigt skönt. Jag tycker inte det känns jobbigt att göra dessa längre utan bara behagligt. För ett halvårsedan var det en kamp att göra solhälsningarna när jag kom hem efter jobbet. Härligt att jag inte känner så längre utan att jag utvecklas.
Efter middagen gick jag och sambon på en lång kvällspromenad. Skönt att få frisk luft en lång dag på kontoret (huvudet kändes helt grötig när jag kom hem idag).
Namaste!
Natt eller morgon?
Ingen yoga i morse.
Mörkret får mig att tro att det är mitt i natten.
Det blir ingen yoga ikväll efter jobbet heller då jag ska ha en middagsgäst.
Kanske lite pranayama eller meditation efter att gästen har gått.
Åh jag saknar min yoga.
Namaste!
Inte mycket yoga...
Jag får se om jag orkar upp i morgon för att träna...hm...bara att jag säger "jag får se" lutar mot att det inte blir av. Oh well. Jag kan ju alltid hoppas!
Idag är det första advent. Underbart. Jag älskar att se alla adventsljusstakar i fönsternar. Det känns så varmt, mysigt och ombonat.
Andra saker som får mig att bli glad, ingen speciell ordning, är bland annat:
Att skratta så att jag får alldeles ont i magen.
Vänner
Varma handdukar
Att bli förälskad
Att höra en bra låt på radion
Att ligga i sängen och höra regnet utanför (det gör jag just nu!)
Stranden
Att skratta av sig själv
Att skratta åt sig själv
Att råka höra någon tala gott om en (åh det hände häromdagen och jag blev alldeles varm inombords)
Att sjunga ensam i bilen (riktigt högt)
Att se solen gå upp
Att se solen gå ner
Långa ljumma sommarkvällar
Att finna pengar i en gammal jacka
Att få yoga
Att ha någon som talar om att jag är alldeles underbar
Att höra vårfåglarna kvittra
Att känna doften av regnet en vår/sommardag
Att känna doften från blommor
Att få sova en stund på eftermiddagen
Att få vara med djur
Att möta en gammal vän och inse att vissa saker aldrig ändra sig
Att äta en lång frukost
Att läsa morgontidningen i lugn och ro
Att kliva upp ur sängen varje morgon och vara tacksam för ännu en underbar dag!
Namaste!
Slarvig och lite ledsen
Häftigt hur kroppen fungerar. Idag vaknade jag tio minuter innan väckarklockan skulle ringa.
Alltså 0515.
Min kropp vet nu vid det här laget att tisdagar och torsdagar ska jag gå upp tidigt. Dettar har jag inget problem med längre att göra. Men övriga morgnar måste jag verkligen slita mig upp ur sängen när klockan ringer (om jag inte lyckat stänga av klockan i sömnen...) nu när det är så mörkt ute.
Min yogaträning var sådär idag.
Jag vaknade som sagt tidigt och kände mig pigg men när jag väl hade gjort samtliga stående asanas blev jag trött. Varje asana därefter blev en kamp och jag fick ge mig själv tillåtelse att sluta efter Navasana.
Mina Urdhva Dhanurasana känns sköna och befriande och jag våndas inte inför dem längre.
Därefter slarvade jag mig igenom de avslutande asanas. Stod dock en längre stund i Sirsasana. Tänkte att jag kunde nog behöva lite extra blod till huvudet inför dagens utmaningar på jobbet.
Sen kom det jag längtade efter Savasana. Det blev nog 15-20 minuter lång Shavasana...sovande...det var sköna och guldvärda minuter jag fick sova. Sen upp och iväg till duschen på jobbet innan jag en halvtimme senare satt framför datorn med en god kopp te, banan och mackor.
Jag hjälpte M i Dwi Pada Sirsasana Både hon och jag skrattar efteråt och undrar vad vi egentligen sysslar med och att vi faktiskt gör detta frivilligt. Det kan inte vara normalt. Hahhahiha!
Ledsamt. Idag meddelade M att hon flyttar 15 december. Så det blir alltså bara två veckor till med gemensam träning. Och på tisdag blir det ingen träning för då är det fullmåne.
Hur ska jag överleva utan M? Hur ska det gå med min träning i framtiden? Åh vad jag kommer sakna M. Ledsen.
Imorgon är det fredag.
Imorgon är det 1 december.
Oj!
Namaste!
Här och nu
Något som jag glömde notera efter mitt pass med Gittan som assisterande lärare var att hon gav mig så uuuuunderbaaaar justering i Prasarita Padottanasana C. Jag kom riktigt, riktigt djup i denna asana med hjälp av henne. Det var helt suveränt. Åhh jag vill uppleva detta igen! Det var så skönt. Det stramade inte och det gjorde inte ont i höger arm/axel. Det är så det ska upplevas - helt avslappnat och meditativt.
Den andra asana som hon gav mig nya instruktioner i var Baddha Konasana. Här visade hon hur jag ska vrida fötterna än mer. Jag fick nästan kramp i armarna av att förska vrida fötterna mer än vad jag har gjort hittills. Vana för kroppen, jag vet.
Igår när jag tränade reflekterade i att jag kommer lättare och lättare i Supta Kurmasana och Bhuja Pindasana. Det visar på att med övning, övning och övning så ger kroppen med sig sakta men säkert.
Jag försökte göra Marichyasana D genom att sätta ena handen under foten som är i mattan men jag kommer bara inte runt. Jag fattar det inte. Hur ska jag göra för att sakta men säkert öppna upp höften och kroppen? Oh well, jag ger i alla fall inte upp!
Namasate!
Bra start på veckan!
Jag har haft ett spännande möte med en enormt inspirerande kvinna! En förebild för mig!
Det har varit underbart friskt och uppgiggande väder!
Strålande sol.
På eftermiddagen brann himlen av solens vackra färger! Det var väldigt mediterande att gå utmed Norr Mälarstrand i Stockholm.
Jag kunde inte sluta le. Jag kände mig lycklig. Lycklig över att jag idag fick njuta av detta vackra väder.
Asanaträning:
Det blev Mysore tidigt , tidigt på morgonen på Ashtanga Yoga Stockholm. Jag fick börja med mina solhälsningar nästan helt ensam i gula rummet. Det var otorligt lugnt och skönt i shalan.
Meditativt.
Bra fokus.
Jag kände mig stark.
Jag kände mig lugn.
Jag kände mig ett med min yoga.
Ett bra pass.
Gittan var assisterande lärare idag och jag tycker hon är helt underbart fantastisk. Hon ger suverän assistans med små medel. Hon vet precis var hon ska hjälpa mig för att jag ska komma djupare i en asana. Det är verkligen en wow känsla!
Hon hjälpt mig bland annat med Marichyasana A och fick mina armar att ordentligt komma runt mina ben och högt. Suveränt skönt. Hon gav mig också bra tips på hur jag ska öva på Marichyasana D. Eftersom jag inte själv kan binda i Marichyasana D utan assistans kan jag, när jag tränar själv, öva på att sätta handen på den armen som ska binda runt det böjda benet under foten på det böjda benet. Bara detta kommer vara en utmaning för mig men jag tror det är ett bra första steg mot att klara hela Marichyasana D.
Jag börjar få med mina bandhas mer och mer i samtliga asanas. Ibland glömmer jag bort dem i de sittande asanas men jag kommer allt oftare ihåg dem och de är ett bra stöd i min träning.
I Setu Bandhasana gäller det verkligen att jobba med bandhas så att man inte skadar nacken!
Gittan flyttade mina fötter närmare händerna i Adho Mukha Svamasana ....hm...jag är lite förvirrad!
Även idag gick Parviritta Parsvakonasana mycket, mycket bättre än vad det brukar. Något händer i min kropp...spännande!
Yogan ger mig så mycket. Jag har blivit mycket mer fokuserad på det jag gör för stunden. Jag ororar mig inte längre för det som komma skall. Jag tar en sak i taget och njuter av det som händer här och nu!
Namste!
Händerna närmare varandra...
Varm sol.
Mörkt vatten.
Frisk vind.
Röda kinder.
Pigga ögon.
Glada munnar.
Hurra!
Det blev mysore hos Ashtanga Yoga Skolan på Kungsholmen med Therese som assisterande yogalärare.
Jag var vädligt ofoksuerad. Tyvärr. Kanske för att det blev lite försent i säng igår och kanske för många glas vin till gårdagens middag. Tjejen bredvid mig fick mig också att tappa fokus för hon var väldigt duktig och jag kunde inte låta bli att följa med i hennes asanas. Jag önskade att jag var där hon är nu. Jag vet att jag inte ska jämföra mig med någon annan. Men. Ja, jag är människa och jag vill ju hela tiden bli bättre... Men så sa jag sa till mig att allt handlar om att öva, öva, öva så kommer jag snart vara där hon är. Det är en resa. En resa jag inte vill göra några genvägar i. Varje krök och hinder på vägen finns där för att lära och utveckla mig som människa.
Dagnes mysoreklass bekräftade att jag inte är i jättebehov av en yogashala eller lärare hemma utan mina stunder med M på veckodagarna är guldvärda och otroligt sköna. Jag utvecklas fantastiskt mycket tillsammans med M. Vad jag behöver, i dagsläget, är en inspirerande yogakompis att träna tillsammans med.
Det jag önskar allra mest just nu, förutom att jag får en lika bra yogakompis som M att träna med på morgonen i vår, är att få åka på ett intenstivt retreatläger. Jag känner att min kropp skulle behöva intensivfokus i min asanas just nu.
Höjdpunkt idag var Parivritta Parsvakonasana då jag för första gången kom djupt i denna asana på båda sidorna. Wow! Det har aldrig hänt förut! Jag är på rätt väg. Marichysana D är dock fortfarande en jätteutmaning för kroppen och sinnet. Janu Sirsasana C på vänster sida har släppt en massa och jag är påväg att komma djupare i denna asana. Nice.
Susanna har flyttat ihop mina fötter, M har flyttat mina fötter längre bak och Therese har idag flyttat mina händer närmare varnadra. Jag känner mig helt vilsen i min Adho Mukha Svanasana. Ny muskler att aktivera för att hålla mig korrekt i ställningen efter att jag har fått flytta fötterna och händerna till nya lägen som min kropp inte är van vid. Spännande att se hur min Adho Mukha Svanasana kommer att utvecklas med mig.
Urdhva Dhanursasana var jätteskön idag och jag kom riktigt högt upp idag .Inga spänningar i vänstra axeln. Nice.
Jag måste bygga upp mer styrka så att jag orkar stå längre i Sirsasana och inte behöver bli trött och således rädd för att ramla. Rädslan gör att jag inte står så länge i denna asana och således hinner jag inte bygga upp min styrka...men jag ger mig själv jättemycket beröm när jag i alla fall har stått i Sirsasana.
Efter yogan gick jag och brunchade med min vännina på Vurma på Kungsholmen. Supermysigt kafé med god och fräsch mat som för tankarna till yoga!
Namaste!
Tack..
Tack för att denna dagen börjar lida mot sitt slut. Jag har varit igång sen 05:30 och det känns nu i kropp och själ. Jag orkar inte kommentera min yoga idag mer än att jag gjorde den! Hurra för mig! Det kändes underbart efteråt. När jag är trött på morgonen så slutar jag tänka och analysera vad jag gör och varför utan bara gör det. När yogapasset sedan är över..förstår jag vad jag gör och varför jag gör det! ;)
En bra sak med yogan idag var att jag upplevde att jag verkligen var här och nu i min yoga. Ingen annanstans utan bara på min yogamatta i en asana. Underbar känsla. Mer sånt tack!
Imorgon har jag tagit ledigt från jobbet efter lunchen och ska på lång week-end till Stockholm. Det ska bli underbart skönt med lite ledighet och jag ser faktiskt framemot att få sitta på tåget och inte göra någonting. Jag ska nog använda tiden till att ta igen sömn...
Det blir nog ett par yogapass på någon shala i Stockholm...jag vet inte ännu var....
Namaste!
Kroppen vs medvetandet
Varför går jag upp så tidigt för att yoga?
Varför?
Det känns helt galet.
Jag var dock för trött för att ens analysera eller svara mig själv på denna frågan. Som tur är vet jag precis vad jag ska göra på morgonen när jag ska iväg till M för att träna så allt går på rutin utan att behöva ägna en tanke åt vad jag gör.
När jag kom till M (B var också där idag) ville jag bara börja gråta för allt är så mörkt, regnigt, grått ute och jag kände mig trött. Men var skulle jag ta vägen? Hos M kunde jag inte sova och köra hem igen var inget alternativ. Så jag sa till mig själv att jag bara behövde göra solhälsningarna A och B sen kunde jag åka till jobbet och duscha. När solhälsningarna var gjorda kände jag att jag åtminstonde ville göra Padangusthasana och Pada Hastasana.
Sen flöt det på och jag gjorde alla de stående asanas.
Det kändes bra.
Jag var inte trött längre.
När jag började närma mig de sittande asanas kände jag tröttheten komma tillbaka och jag gjorde en överenskommelse med mig själv att fortsätta serien fram till Navasana. När jag kom till Navasana var jag fylld av energi och slutförde hela första serien.
Så tröttheten var enbart i mitt medvetande och inte fysiskt i kroppen.
När jag körde till jobbet efteråt funderade jag över hur hade jag hanterat situationen om jag hade tränat hemma ensam? Tyvärr hade nog mitt trötta medvetande vunnit över kroppen och jag hade krypit ner i sängen igen och sovit istället för att fullfölja yogaträningen. Jag behöver således jobba mer med att inte låta mitt medvetande ta över känslan jag känner i kroppen. Oftast lurar mitt medvetande hur jag känner i kroppen. Som idag. Fast idag lyckades jag vinna över mitt medvetande.
Yogatraningen blev lite slarvig idag men det känns bättre att den är lite slarvig och att jag genomför hela serien än inte gör den alls.
Rutin..
är det viktigast för mig just nu....att få en mer daglig rutin. Orken att göra serien mer noggrant, att utföra de olika asanas korrekt kommer allt eftersom jag får in en daglig rutin i min yoga träning. Allt hänger ihop.
Namaste!
Ingen yoga idag
Namaste!
Musik till yogan?
Jag gjorde dock solhälsningarna både A och B och det kändes väldigt skönt. Och jag saknar faktiskt min träning men jag hinner och kan inte göra allting alltid.
Nu ropar sängen....bäst att krypa ner om jag ska orka med en helt fantastiskt fullspäckad vecka med massor av roliga och utmanande saker!
Namaste!
P.S Lyssnade på Bo Kaspers orkester live ikväll...härligt med live musik....härligt att göra saker ihop med sin sambo! Härligt att känna att jag lever här och nu!
Lång shavasana
M mådde inte så bra i kroppen och valde därför att genomföra en "slow practice". Själv kände jag mig ok men trött både fysiskt och psykiskt. När jag kommit en bit in i första serien kände att kroppen bara orkade inte göra vinyasas mellan varje sida, så jag bestämde mig att bara göra vinyasa mellan varje asana. När det var dags för Marichyasana C var det som min kropp sa att nu måste jag få vila. Jag "slarvade" igenom Marichyasana D och Navasana. Sen fick det bli de avslutade asanas. Därefter la jag mig ner på yogamattan i Shavasana och drog min bomullsmatta över mig och vilade i 15-20 minuter. Ja, jag somnade. Det var skönt. Det behövde jag. Min yoga idag.
Kommentar på min Adho Mukha Svanasana så känns den redan mycket mer min och inte så jätteovanlig för min kropp. Ge mig en vecka och jag tror min kropp har vant sig.
Även om det inte var en full yogaträning idag så är jag lycklig. Lycklig att jag kom till yogamattan och utförde halva serien. Yogan ger mig massor av mycket energi och jag känner mig glad och positiv utav den. Jag märker knappt av att det är långa dagar på jobbet och långa kvällar med jobb, att det är mörkt när jag stiger upp och mörkt när jag kommer hem. Jag har min yoga och den ger mig glädje!
Namaste!
Fötterna längre bak
Låg en stund i sängen och dividerade om jag skulle sms:a M och säga att jag inte orkade träna (igår var jag helt slut hela dagen - antagligen för att det var full fart hela helgen plus att jag la mig alldeles för sent i söndagskväll). Men då kom Gurujis ord i mitt huvud om att alla kan träna yoga, en affärsman, affärskvinna, hemmafru, skoleelev, sköterska, ung, gammal, man eller kvinna...som sagt ALLA kan träna yoga UTOM den som är lat. Och lat är jag inte så jag studsade upp och fick på mig kläderna (på tal om kläder så ska jag önska mig flera nya yogakläder till träningen från us och/eller uk i julklapp - de jag har börjar bli rätt urtvättade vid det här laget).
Andra bra argument som fick mig upp på morgen var att jag redan var vaken och skulle bara få sova drygt en extra timma så då kunde jag ju lika väl gå upp och träna. Plus att jag skulle sakna min träning hela dagen om jag inte gick upp.
När jag kom hem till M (hittade parkering direkt = hurra!) visar det sig att det är "lady's holiday" för henne så hon hade bestämt sig för att observera mig i min yoga. Huha tänkte jag först men sen insåg jag wow vilken lyx! Privatträning.
M började med att flytta mina fötter längre bak i Adho Mukha Svanasana då jag tenderar att korta ner Adho Mukha Svansana med en decimeter när jag reser mig upp från Urdhva Mukah Svanasana. Så nu har Susanna flyttat mina fötter närmare varandra och M dem längre bak. Hmm...hela Adho Mukha Svansana känns annorlunda nu men det har blivit lättare att hoppa fram i Uttanasana B.
I övrigt var jag fokuserad och närvarande i min yoga. Jag fick lite extra assistans av M men inte överdrivit för det hade nog inte min kropp orkat med. I Janusirsasana A hjälpte M mig att komma rakare över det utsträckta benet samt sträcka ut i höften ordentligt i asanan.
Mina knän "pratar" lite så jag sitter inte i lotus just nu utan låter knäna, höften och benen vila.
Jag gillar verkligen att få assistans i Baddha Konasana A, B och C och det fick jag idag. Nice.
Min kropp var helt slut när det var dags att göra Urdhva Dhanursana från stående så jag hoppade över den och gjorde tre vanliga Urdhva Dhanursana från liggande på rygg. Jag lyckades inte komma upp i Sirsasana p.g.a. trötthet i kroppen. Så jag stod bara i en triangel en stund och accepterade att jag inte orkade.
Jag har kommit fram till att en av de mest utmanade asanas för mig är Shavasana. Att inte tappa fokus och tänka på annat är verkligen en jätteutmaning. Det är lätt att tankarna flyter iväg men jag försöker att hålla fokus på andningen men det är en bit kvar innan jag är helt lugn i Shavasana. Det är också en stor skillnad att göra Shavasana i vardagen och när jag är på yoga retreats....vardag vs "semester"..say no more..
Sammanfattningsvis är alltså min Adho Mukha Svanasana lite skakig p.g.a. fötternas förändrarde position men jag tror att om en vecka eller så har kroppen vant sig vid min "nya" Adho Mukha Svanasana.
Får se om jag hinner med ett pass imorgon.
Namaste!
Fötterna närmare varandra
Det blev ett bra pass och jag är så glad nu i efterhand att jag kom iväg för det gör så mycket för min träning att få justeringar, assistans och coaching av min lärare Susanna.
Susanna flyttade mina fötter närmare varandra i Adho Mukha Svanasana, vilket kändes jättemärkligt efter alla år när fötterna antaligen stått mer än höftbrett isär. När jag sen hoppade fram i Uttanasana B gick det mycket lättare nu när fötterna var närmare varandra. Enormt häftig känsla! Ska bli spännande att se hur det känns i nästa yogapass.
I övrigt var yogapasset rätt så normalt. Jag fick som vanligt assistans i de asanas som är tuffa för mig (läs alla asanas med vridningar...plus Supta kurmasana). Idag fick jag faktiskt väldigt bra justering i Supta Kurmasana och jag kunde nästan sätta samman händerna på ryggen! Garbha Pindasana gick också fantastiskt bra! Jag kom också mycket bra upp i Setu Bandhasana och sträckte ut ordentligt.
Jag var rätt så fokuserad under hela yogapasset och blev inte så distraherad av de andra. Bra framsteg för mig.
Susanna la mycket tid på att hjälpa mig med Urdhva Dhanurasana. Jag fick äntligen lite aha-upplevelse och börjar nu förstå hur jag ska öva på att gå ner från stående till Urdhva Dharnurasan. Nu fick jag motivation till att börja träna på mina bakåtböjningar igen! Ett par tips Susanna gav mig var att ha benen lite bredare isär till att börja med och pusha höften framåt mycket, mycket mer än vad jag gör idag.
Namaste!
Katt
Inget speciellt att notera mer än att mina vridningar i ryggen känns tryngre och tuffare än vanligt. Höften och benen känns helt ok.
Jag och M fick härligt sällskap av en liten galen kattunge under hela yogapasset. Kattungen kunde inte sitta still en enda sekund. Ena stunden var hon på våra mattor nästa stund i en skolåda för att i sen klättra upp på en hylla för att sen inte komma ner och således fick jama till sig uppmärksamhet från oss så att vi kunde rädda henne. Det är helt underbart att observa kattungen och se hennes nyfikenhet och totala otrötthet. Jag blir alldeles glad!
Usch, blev precis avundsjuk på en tjej som jag läste om som klarar mycket mer än mig trots att hon har tränat kortare tid. Ja, jag vet jag får inte bli avundsjuk och vi har olika kroppar men ändå...åh mina korta armar....åh mina stela höft och rygg...jag vet att jag inte får jämföra mig med någon annan och att vi är skapta olika men samtidigt är jag ju en människa född i västvärlden...lätt att man jämför sig med andra...Äsch nu för det räcka med självömkan. Imorgon är en ny dag men förhoppningsvis ett nytt yogapass.
Namaste!
P.S Jag tror mycket i min yoga som känns tung handlar om att jag inte har riktigt hittat mina bandhas...jag tappar dem speciellt i mina sittande asanas..
