YOGINI

1. Jag är ok. Jag duger som jag är
2. Jag styr över mina tankar och således över hur jag mår och upplever omvärlden
3. Jag ansvarar för mitt eget liv. Jag ansvarar inte för andras liv.

Självfallet har jag lärt mig massor mer, men dessa tre punkter är grunden för alla andra känslor och handlingar i mitt liv.

Till exempel känner jag nu att jag verkligen tycker om mig själv för den jag är! Det är underbart att äntligen känna så och inte behöva få det bekräftat av någon annan än mig själv!

Tack vare ovanstående punkter, d.v.s. att jag känner att jag är ok, jag vet att jag ansvarar för mitt liv och att det oftast är hjärnspöken som får mig att må mindre bra (som jag alltid kan påverka och ändra till det positiva), kan jag finna modet att göra nya spännande saker där jag litar allt mer på mitt eget omdöme och allt mer sällan behöver finna bekräftelse från vänner och familj.

Ovanstående tre punkter är också motivet i att jag börjar välja mina vänner med omsorg. Jag har faktiskt rensat ut ett par destruktiva relationer ur mitt liv, vilket gör att jag mår mycket bättre. Likaså har jag tagit tag i de relationer som jag inte mådde så bra i men som jag inte ville ge upp. Dessa relationer är idag mer ärligare, djupare och bättre! Jag vill helt enkelt umgås med familj, vänner och människor som ger mig energi, inspiration och glädje snarare än dränerar mig på det.

Självfallet finns det dagar jag faller tillbaka till mitt gamla jag när jag inte hade ovanstående punkter i mitt liv. Men jag faller inte lika djupt vid varje fall och jag kommer lättare och fortare upp igen efter ett fall.

Jag är också mycket snabbare på att märka när mina tankar blir mörka eller när jag glömmer bort vem jag är så att jag fort kan återvända till mitt nya jag. Det är skönt och tryggt att känna det.

Och jag är långt ifrån perfekt (tack gud för det) och har flera saker, rädslor och relationer som jag fortfarande måste ta tag i men jag ännu inte känt mig redo för. Allt tar sin tid men jag känner mig väldigt upplyft av att få börja 2007 med ovanstående punkter i mitt liv, vilka inte fanns till hands för ett år sedan!

Jag finner modet att göra fel för jag vet att jag är aldrig fel.

Jag har helt enkelt blivit en gladare och mer positiv människa!

Resan jag har påbörjat vill jag fortsätta för den får mig att må bra, vilket spiller över på min omgivning!

Namaste!

Idag träffade jag S som har varit i Thailand på yogakurs samt i Mysore hos Pattabhi Jois. Hon hade fått fin färg på hyn också!

Jag längtar också efter att komma iväg på yogaretreats men tid och pengar finns inte alltid i överflöd. Sen handlar det väl också mycket om att få längta och drömma!

Nu när energin börjar komma tillbaka efter december månads höga tempo börjar jag sakta orka tänka på igen vad jag vill göra i framtiden. Det är nog dags att våga skriva ner mina drömmar och mål på papper igen så att jag lättare kan sätta upp delmål och på så vis sakta men säkert nå mina drömmar.

Ett steg i sänder.

Jag tror på att ha planer.

Planer som man inte slaviskt följer men som guidar och är ett stöd så att man blir mer målinriktad.

Hur ska vi annars nå dit vi vill komma?

Drömmar ska man också skriva ner.

Drömlistan ska man sen gå igenom en gång i kvartalet eller i halvåret för då kan man helt plötsligt se att man har genomfört vissa av dem! Galet men så är det! Ibland måste man också revidera sin drömlista efter som livet förändras och vad man en gång drömde om kanske man inte längre gör eller så drömmer man om nya äventyr! Dessa måste självfallet läggas till på drömlistan.

S gör mig ibland lite stressad. Dels för allt hon har gjort och gör (men jag måste komma ihåg att hon är minst 10 år äldre än mig), dels för att hon är så spretig i det hon sysslar med. Jag vill gärna fokusera på en eller ett par saker och bli riktigt bra på det. Men så kanske det inte fungerar om man vill pyssla med det jag vill på heltid.

Just det - en steg i sänder var det!


Namaste!

Idag har jag träffat B och vi bestämde att fortsätta med "self practice" en gång i veckan ihop.

Förmodligen blir det måndagar.

Bra.

Söndagar i Köpenhamn.

Jag behöver såldes enbart träna ensam 2-4 gånger i veckan.

Det ska jag nog klara!

Huuuura!

Namaste!

Följnade hittade jag på en blogg som heter Sweatybrain och som jag tyckte var riktigt roligt:

Just want to share an amusing interaction that I had the other day with my friend dave.

me: I’m tired. Got up at 4:30 again this morning to practice yoga.

Dave: where do you practice?

me: midtown. sort of near Bryant park.

Dave: so what exactly do you do at 4:30 in the morning. Is there a class that you go to? Like vampire yoga?

me: No. I just go there and do my own thing.

Dave: so why don’t you practice at home? is there like special equipment that you use?

me: no, you just need a yoga mat. and you don’t even really need that.

Dave: so, what you are telling me is that you commute an hour a day just to use their floor?

me: uh, i guess.

Dave: then you deserve to be tired.

(end interaction)

Det är just det som är så märkligt tycker jag. Att stiga upp mitt i natten för att ta sig till en yoga shala för att yoga är oftast inga problem....men att stiga upp och yoga hemma känns ibland helt omöjligt...och jag verkar inte vara ensam om att tycka så. Det verkar också som många yogi(ni)s förstår varandra vad gäller att träna hemma vs i en yoga shala....kampen man kämpar med sig själv vid hemmaträningen.

Namaste!

Ingen träning idag. Behövde sova. Det är full fart nu dagarna innan jul vare sig jag vill eller inte.

Nya tag i morgon.

Det ska bli en utmaning att se hur min yoga ska hållas igång nu när M inte är kvar.

Några mål som jag har satt för mig själv inför år 2007 är:

Klara av att gå ner från stående samt komma upp ur Dhanurasana till stående.
Minst två morgonpass ensam hemma där jag gör hela första serien varje gång
Vet inte om jag kan sätta upp Marichyasana D som ett mål....där bestämmer nog kroppen mer än min vilja...tror jag.
Hoppa igenom utan svårighet till sittande från Adho Mukha Svanasana.
Studera Patanjalis Yoga Sutras
Deltaga på minst 4-6 yoga workshops
Deltaga på ett längre yoga retreat
Det skulle vara kul om jag även klarade av att Urdhva Dandasana


Namaste!

Wow!
Det var tungt idag. Riktigt tungt. Orkade inte lyfta kroppen.

Orsak? Ja, jag åt inte speciellt mycket igår kväll. Jag la mig i relativt god i tid. Jag drack två glas med rött vin. Detta är den enda orsaken jag kan komma. Det röda vinet. 

Det yttrade sig särskilt i mina hopp till Chaturanga Dandasana och när jag stod i Utthita Hasta Pandangusthasana. Tappade både balansen och orkade inte hålla upp benet, vilket vanligtvis inte är något problem för mig. Jag brukar känna mig stark och stabil i denna asana.

Jag gav i alla fall inte upp. Jag gjorde samtliga asanas. När jag kom till de sittande asanas orkade jag inte att göra en vinyasa mellan varje sida förrän jag kom till Janu Sirsasana. 

Det var sista morgonen med M.

Vemodigt.

Tiden med M har hjälpt mig att uvecklas enormt mycket i min yoga.

Det är bra med förändring men just nu är jag för sörjer jag att tiden med M är över.
Orkar inte kommentera det mer just nu.



Namaste! 

Igår, onsdag, glömde jag faktiskt helt ärligt av att träna. Jag hade inte en tanke på det när jag kom hem efter jobbet. Anledningen var nog att jag var helt enkelt vrålhungrig och mat var det enda som fanns i mina tankar. Maaaaaat! 

Så snabbt fixade jag en god spenatsoppa med kokt ägg. Lite avokado, bröd och rökt lax på en sidotallrik. Gott och mätt blev jag!

Så hur har de andra dagarna varit?

I måndags kom jag som vanligt inte upp på morgonen. 

Det blev således ett kortare pass på kvällen efter jobbet. Började med solhälsningarna, samtliga de stående ställningarna och sedan de avslutande ställningarna. Egentligen finns det inte så mycket att kommentera förutom:

Jag är glad att jag praktiserade.
Jag känner att börjar hitta mina bandhas allt oftare i mina framåt hopp.

Jag kände mig stark och modig i Sirsasana (jag är fortfarande lite skraj när jag gör denna asana – tänk för bara ett år sedan vågade jag inte ens göra den!)

I tisdags var vi fyra stycken som tränade hos M. Det gav bra energi och mycket värme. Jag svettades mer än vanligt såklart eftersom vi var fler som ångade upp värmen. Katten som brukar vara med oss var på trotsigt tonårshumör och attackerade min framsträckta fot i Janu Sirsasana. Det är härligt att ha katten som sällskap, hon är så söt och charmig.

I övrigt tycker jag att jag har blivit stark i Utthita Hasta Padangusthasana och får benet högt samtidigt som jag är relativt stabil i ställningen och känner mig stark.

Jag gillar fortfarande de stående ställtningarna mest.

Jag kommer riktigt djup i Paschimottanasana.

I övrigt har jag inte så mycket mer att kommentera. Övar på att gå ner i backåtböjningarna från stående. 


Namaste!

Jag känner mig tom på energi. Det enda jag vill göra just nu är bara att sova, sova och sova. Det är likadant varje år.

Så länge jag hade fullt upp med roliga saker i höstas hade jag inte tid att ägna en tanke åt mörket och den psykiska tröttheten.

Likaså lät jag aldrig mitt jobb komma mig in på livet.
Jag kom i tid till jobbet och gick i tid.
Punkt slut.
Jag mådde bra och var glad.

Nu när alla mina sidoprojekt är slutförda är jag tillbaka i ekkorhjulet och jag gillar det inte.

Jag gillar till exempel inte att jobbet är det sista jag tänker på innan jag ska somna. Jag gillar inte att jag tillåter det stressa upp mig och få mig att känna mig trött och sliten.

Jag måste helt enkelt ta tag i mina sidoprojekt igen och sparka igång dem i januari. Inga men längre, inga men. Bara fixa det så att jag överlever och känner mig glad och levande.

Jag måste också se över andra utbildningar som jag vill gå så att jag kan fortsätta i den riktningen i livet som jag har påbörjat under detta året.

Jag lever bara en gång!

Jag ansvarar för mitt liv.

Jag är viktigast i mitt liv!

Jag är bra som jag är och jag kan!

Jag styr över mitt liv!


Namaste!

Det har varit svårt att komma åt min blogg de senaste dagarna p.g.a. systemfel för blogg.se därav utebliven uppdatering.

Så istället har jag njutit av en helt fantastiskt bra bok som jag varmt kan rekommendera att läsas under julledigheten "Tillsammans är man mindre ensam" av Anna Gavalda.

Jag har levt tillsammans med huvudpersonerna i boken och jag har längtat till varje ledig stund när jag har haft möjlighet att få läsa några rader till. Boken har t.o.m. fått mig att börja spontangråta och det har bara hänt en gång tidigare i vuxenålder och det var av Sigge Eklunds bok "Det är 1988 och det har precis börjat snöa".

Jag kan även lova att "Tillsammans är man mindre ensam" är en fantastisk julklapp!

Jag har förstås även njutit av mitt vardagslyxté: Yogi Tea.

Mmmm téet är så gott.

På varje tepåse finns också en liten affirmation och alla är så vackra, några exempel:

"Be proud of who you are"

"Let your heart guide you"

eller fundera på denna "The mind is given to you, you are not given to the mind"

Den sista talar väldigt mycket till oss yogi(ni)s!


Namaste!

Varje dag denna veckan har jag ställt alarmklockan på ringning. Men igår kväll tog det verkligen emot. Allt jag önskade mig var att få en sovmorgon. 

Egentligen var nog huvudanledningen till att det tog emot att jag och pojkvännen hade bestämt att vi skulle gå på Tivoli efter min träning och således skulle jag komma hem senare och kanske inte hinna få min eftermiddags vila. 

Pojkvännen och jag beslutade därför igår kväll att känna efter hur vi kände oss när vi vaknade på morgonen. 

När klockan ringde var vi ändå rätt så utsövda så det var bara att upp och hoppa. 

Det var full fart inne i shalan när jag kom dit. Ca 25 stycken var redan igång med sina solhälsningar. Jag hann med en solhälsning innan vi alla ställde oss i samastihi och sjöng inledningsmantrat tillsammans. 

Det är vackert och mäktigt när en hel sal sjunger inledningsmantrat tillsammans. Jag gillar också att höra ljudet OM när många stämmor hörs på en gång. Det blir en mäktig vibration i salen och kroppen! 

Jag blev besviken ett antal gånger under passet idag. Besviken över min placering i shalan (jag stod jättetrångt, min rad var den enda raden med en extra person på…), besviken att ingen ”puschade” på mig i Adho Mukha Svanasana, besviken över att jag fick jättedålig hjälp i Supta Kurmasana. 

Besvikelsen blir liksom större när jag åker hela vägen till från Malmö till Köpenhamn samt att jag kan endast träna för Susanna och Jens en gång i månaden.

Dessutom kändes hela mitt pass slarvigt idag, vilket också gjorde mig besviken. Besvikelsen baserades på att nu när jag äntligen kommer till Astanga Skole måste jag verkligen göra mitt yttersta. Koncentrera mig och jobba extra i varje asana. 

Men gu’va jag svettades genom hela passet. Det var länge sedan jag svettades så rejält. Det blev en ordentlig utresning av inre systemet.

Susanna kämpade med mig med mina bakåtböjningar från stående. Dessa känns lika omöjliga just nu för mig som Marichyasana D. Susanna sa, precis som min pojkvän brukar säga när han assisterar mig, att det är bara att böja mer på knäna! Ja, men om det tar emot då? Om det känns som mina ben är gjorda av stål som inte går att böja på? Vad ska jag då göra? Svaret? Öva såklart… 

När jag kom hem (det blev inget Tivoli p.g.a. andra orsaker) funderade jag över passet och kom fram till att jag inte ska bry mig så mycket över hur varje enskilt pass går. 

Jag ska försöka sluta bli så besviken på mig själv och över situationen. Ta det för vad det är helt enkelt och göra det bästa av det. 

Jag menar, hade jag inte åkt till Köpenhamn, hade mitt yogapass inte blivit till hälften så intensivt hemma. Jag hade förmodligen hoppat över mina bakåtböjningsövningar eftersom jag tycker de är så jobbiga (idag var så trött när jag gjorde Urdvha Dhanurasana att jag ville bara börja gråta och då är det bra att ha Susanna som är lärare och pushar på bra). 

Jag måste se på min yoga över en längre period. Till exempel jämfört med ett år sedan har jag idag kommit jättelångt i min yogaträning och det ju det som räknas. Inte varje enskilt yogapass.


Namaste!   

Aha!

I knew it!

Det är fullmåne idag!

Alltså ok att jag inte tränade!

Aha kroppen kanske visste.

Både full- och nymåne är officiella vilodagar för yogi(ni)s inom Ashtanga yoga traditionen. 

Jag trodde det var fullmåne imorgon då M sa informerade mig i torsdags att vi inte ska träna ihop imorgon, tisdag, p.g.a. fullmåne. Men det var fullmåne idag! 4:e december. Sista för i år. 

Varför ska man inte träna yoga på full- och nymåne?
I största allmänhet gäller detta mest för de som tränar Ashtanga yoga (jag vet inte vad som gäller övriga yogaformer) regelbundet och inte de som tränar en gång ibland. 

Anledning är att som det mesta på vår jord består människan av ca 70 % vatten, vilket innebär att vi påverkas av månens cykler.

Månens faser avgörs av månens relativa position gentemot solen. Fullmåne förekommer när solen och månen stor mitt emot varandra och nymåne när de är i anslutning till varandra. 

Både solen och måne utövar någon form av dragningskraft på jorden.

Energiflöden uppkommer tack vare solens och månens relativa positioner till varandra samt deras dragningskraft på jorden. Dessa energiflöden kan jämföras med våra andningscykler. 

Fullmånens energi korresponderar med slutet av en inandning när kraften av prana är som starkast. Detta är en expansiv, uppåtgående kraft som får oss att känna oss fyllda av energi men också känslosamma och inte alltid så stabila. Under fullmåne tenderar vi att vara mer egensinniga, starka och envisa.

Energin från nymånen kan jämföras med slutet av en utandning när kraften av apana är som störst. Apana är en ihopdragande, nedåtgående kraft som får oss att känna oss lugna och stabila men tunga och obenägna till fysisks ansträgning.

Att praktisera Ashtanga yoga över tiden får oss mer i samklang med naturens cykler och krafter. Att observera måndagar är ett sätt att erkänna och hedra naturens rytm så att vi kan leva mer i harmoni med den.

Det sägs också att tränar man under full- och nymåne (d.v.s. om man tränar yoga regelbundet) tenderar man att lättare skada sig än annars.

Därför anses det också bra att respektera dessa dagar och inte praktisera. 

Jag har tittat på fullmånen idag (molnfri himmel) och den är bara så otroligt vacker!  

Namaste!