Yogapass # 10
Det blev Surya Namaskara A och B, Padmasana och Utpluthee samt Shavasana. Ca 15 minuters träning. Helt ok med tanke på att jag kom hem riktigt sent från jobbet.
Igen morgonträning idag...förvånad...knappast!
Namaste!
Inför nästa yogapass
Hm....sitter på jobbet....inte yogat....men det blir några solhälsningar åtminstonde när jag kommer hem.....
Namaste!
Utpluthee (practice # 9)
Helt ok. En dryg timme på köksgolvet tillsammans med Mark Darby idag också. Jag lämnade inte mattan en enda gång. Det blev till och med Navasana. Självklart övade jag på mina Urdhva Dhanurasana. Och det gick fint. Men kroppen är lite trött idag.
Reptricket hjälper bra i Marichyasana D.
I och med att jag övade på kvällen så gick alla vinyasas jättebra. Jag orkade hoppa bak och fram från samtliga sittanade asanas med undantag för någon...(när jag började närmare mig Navasana kände jag mig nöjd med dagens pass).
Triang Mukha Eka Pada Paschimottanasana går jättefint nu förtiden och det visar att med tålamod och träning så mjuknar kroppen!
Även om det är svårt att se det just i den asanas man kämpar med som mest just nu. För mig är det framförallt Marichyasana D. Jag kanske ska prova ett nytt trick och sluta tänka på och kommentera denna asana och se om mindre fokus på den kan vara bästa sättet. Ja, det är ju värt ett försök.
Tänk på att den asana man har mest jobbigt med är den viktigaste just nu för kroppen - så tror jag i alla fall att det är. Till exempel så vet jag någon som avskyr Navasana, men denna kvinna har jätteont i sin rygg och just den asana hjälper till att bygga ryggmuskler för att stärka ryggen och på såvis undvika ryggont på grund av dålig hållning och sittande.
Jag har länge tyckt Utpluthee är väldigt jobbig men den är utmärkt för att öva på kroppslåsen mula bandha och uddiyana bandha. Så antagligen har den varit jobbig för att jag inte har använt mina kroppslås tillräckligt. Nu börjar jag hitta dem och jag börjar se vikten av Utpluthee och inte hoppa öva den!
Padmasana är en annan asana som jag ibland har svårt att finna ro i.
Namaste!
Tjohooo! (practice #8)
Åh vad jag inte kände för att träna när jag åkte hem från jobbet.
Försökte intala mig själv hur kul det skulle bli och hur bra jag skulle må efteråt. Försökte jämföra med hur skulle jag ha känt om jag skulle gå iväg till gymmet istället (som de flesta (normala?) människor gör) och jag hade ju känt precis likadant.
Allt jag vill efter en lång dag på jobbet är att få häva mig på soffan och stänga av hjärnan.
Det är tur jag inte tillåter mig själv!
Och det är TUR att jag deltar i NaYoPracMo för nu måste jag, åtminstonde i 10 minuter, träna yoga varje dag i januari.
Så när jag kom hem tog jag inspiration av en annan deltagar på NaYoPracMo som hade tränat för Ashtanga Yoga Primary Series DVD:n av Mark Darby (min mest inspirerande yogalärare) och Nicole Bordeleau. Jag plockade alltså fram DVD:n, startade datorn (för jag ville också kolla mina mail och hade ju ingen anledning att starta datorn förän jag hade tränat....) och valde 30 minuters passet.
Perfekt!
Det blev
Surya Namaskara A och B
Padangusthasana
Pada Hastasana
Utthita Trikonasana
Utthita Parsvakonasana
Prasarita Padottanasana A, B, C och D (kommer djupt nu!)
Parsvottanasana
Dandasana
Paschimottanasana A, C och D
Janu Sirsasana A
Marichyasana A och C
Navasana
Baddha Konasana A och C (men jag kunde inte göra A - fick riktigt ont i höften)
Avslutande asanas
Dock fanns inga bakåtböjningsövningar med i 30-minutersyogapasset och eftersom jag nu har motivation uppe att träna mina bakåtböjningar, fanns det ju ingen anledning att inte göra det idag.
Jag började med tre vanliga Urdhva Dhanurasna som man alltid ska göra.
Därefter tänkte jag att jag försöker själv från stående och ber inte om hjälp från min pojkvän. Jag flyttade yogamattan från köket och in i sovrummet på vår stora gröna tjocka matta. På mattan placerade jag också en stor kudde som fallskydd.
Jag försökte gå ner men det gick inte.
Funderade lite. Varför går det inte?
Svaret: Rädsla
Ok. Vad är det värsta som kan hända? Jag stukar handleden och jag slår i huvudet.
Alltså, inget jag dör av.
Ska jag verkligen låta min rädsla styra mig? NEEEEEEJ!!!
Så jag gjorde det! Jag klarade det!
Direkt var jag tvungen att prova igen.
Och igen.
Och igen.
Och inför min pojkvän!
Wow vilken känsla!
Idag fick jag alltså uppleva vad yoga kan vara:
Yoga kan vara: the idea that something changes, a change that bring us to a point where we have never been before, which was impossible becomse possible, which was uanttainable becomes attainable, which was invisible ca be seen (hämtat ur "The Heart of Yoga av T.K.V. Desikachar)
Det blev Savasana med ett leende!
Längtar till nästa gång jag får prova att gå ner i Urdhva Dhanurasna från stående.
Namaste!
Ingen klocka som ringde
Min väckarklocka hade stannat i natt så det blev inget morgonpass.
Lika bra kanske!?
Så det får bli ett yogapass efter jobbet.
Namaste!
Söndag yogapass # 7
Stod i valet och kvalet om jag skulle åka till Yogamudra idag men beslutade att träna hemma. Anledning...orkade inte stressa dit.
Så jag har tränat på köksgolvet idag. Det gick rätt bra.
Självfallet inte lika intensivt och disciplinerad som på en Mysore-klass. Men jag gjorde hela första serien...ok, jag skippade några vinyasas mellan höger och vänster sida i vissa asanas.
Jag tycker min andning var bra. Långa fina andetag.
Mina tankar flög inte iväg alltför mycket under passet och jag lämnade mattan endast en gång under ett par minuter.
Pojkvännen hjälpte mig både i Prasarita Padottanasna C och Supta Kurmasana. Jag tog hjälp av ett band för att komma så djupt som möjligt i Marichyasana D utan hjälp från en lärare. Även om jag inte klarade D så var det ett bra hjälpmedel när jag inte har en lärare att tillgå. Det ska jag fortsätta med. (jag virade bandet först om den högra foten och sen om hela det böjda högra benet, sen tog jag tag i bandet med vänster hand och hjälpte mig själv att få vänster armhåla så nära höger knä som möjligt)
Under passet kom jag på mig själv att jag längtade efter att få träna mina bakåtböjningar. Galet, men sant. Pojkvännen fick hjäpa mig här med och det gick bra. Jag tror faktiskt att jag kommer klara av att gå ner själv från stående om ett år med daglig träning. Kul!!
I övrigt så har jag nog för höga krav på mig själv när jag tycker till exempel att dagens pass är slarvigt genomfört för jag jämför hela tiden med hur jag är på en Mysore-klass. Jag borde istället vara nöjd med att jag genomförde hela första serien själv utan hjälp från lärare eller någon annan yogi(ni) bredvid. Det hade jag ALDRIG gjort för ett år sedan.
Förhoppningsvis kanske min "self practice" är mer dicsciplinerad om ett år!
Yoga är ju trots allt ett livsprojekt och man kan ju bara bli bättre så länge man tar det försiktigt! Man har ju trots allt bara en kropp som ska fungera hela livet!
Dags för en god frukost!
Namaste!
NaYoPracMo # 6
Idag har inte gjort någon fysisk yoga, vilket min kropp nog är rätt tacksam för. Det känns i kroppen att det har varit en intensiv vecka jämfört med julledigheten....
Jag kom överens med Yogamum att jag kan på lördagar, då det är den officiella vilodagen för "Ashtangis", utöva Pranayama istället för fysisk yoga. Pranayama ingår, precis som hon skriver, i de "eight limbs" av yoga.
Att öva andningsteknik har ju också positiv effekt på min fysiska yoga.
Allt hänger ihop. Det är just det som är så fantastiskt!
Så idag har jag utfört 15 minuters Kumbhaka Pranayama session. Jag var något ofokuserad men jag gav inte upp. Det gav bra med energi!
Namaste!
Mysore (yogapass # 5)
Två tidiga och intensiva Mysore-klasser känns.
Det är verkligen stor skillnad att träna ensam hemma och att deltaga i en Mysore-klass. Det är mycket mer fokus, lärare som hjälper mig mer och utmanar mig i de asanas som är svåra för mig samt det är svårare att "fuska" (vilket händer ibland när jag tränar ensam hemma för då kan mitt medvetande tycka så synd om om mig och säga att slipper den asana och den asana).
Alltså är det inte så konstigt att det känns i kroppen idag.
Jag önskar verkligen att jag kunde träna för Susanna oftare för jag känner att jag utvecklas mycket snabbare med hennes hjälp.
Jag känner mig så trött och tom i huvudet just nu att jag vet inte vad jag ska skriva om mitt yogapass idag.
Det enda som verkligen stor ut är mina bakåtböjningar som gick jättebra idag! Hurra! Jag kom riktigt djupt när jag gjorde dem själv utan Susannas hjälp. Sen har jag inte riktigt hittat balansen från att böja mig bakåt från stående till att släppa taget om mina ben och komma ner med händerna på mattan. Men det kommer. Jag känner mig inte lika rädd längre.
Nä nu orkar jag inte skriva mer.
Namaste!
Yogapass # 4
Min vän S påminde mig härom dagen om att Astanga Yoge Skole i Köpenhamn har öppnat igen efter juluppehållet. Eftersom tanken var att jag skulle vara ledig från jobbet idag så kom jag ju på att jag kan ju faktiskt åka över till Köpenhamn och deltaga på en Mysoreklass på morgonen.
Jag var inne i shalan runt 06:40. Då var vi ca fem personer. Därefter droppade det in folk i en jämn ström fram till strax efter klockan 7.
Min andning idag var kort och okoncentrerad.
Även idag kändes kroppen tungt. Jag vet faktiskt inte varför.
Det märks att jag tränar de stående mer än de sittande. Det är stor skillnad. Jag är mycket mer stabil, starkare och tryggare i de stående än sittande. Märktes extra tydligt idag.
Jag fick hjälp i Supta Kurmasana och det var skönt. För ett årsedan när jag började göra denna ställning "på riktigt" och fick hjälp av bland annat Lino kände jag ofta panik i den. Klosterfobi känsla. Utöver det fick jag ont i en liten bröstmuskel, vilket självklart inte gjorde denna asana mer tilltalande.
Idag, ca ett år senare, börjar jag se tjusningen med Supta Kurmasana även om jag har en bit kvar innan jag klarar av den själv.
I januari förra året sa jag till Lino att jag hatar Gaba Pindasana för den gjorde så ont. Ont i armarna och jag fick stora, stora blåmärken på armbågarna (bör noteras att jag har väldigt lätt för att få blåmärken). Han bara skrattade till svars och hjälpte att dra igenom mina armar. Nu får jag igenom armarna själv med hjälp av vatten som jag sprutar på armarna och benen innan (ok, armarna är inte fullt igenom men en bra bit) och jag kan rulla runt själv.
Aha! Alltså framsteg i min yogaträning!
Rädsla är min största fiende, vilket jag har skrivit om tidigare. Visst min kropp har sina begräsningar, vilket kan utmana mitt tålamod men trots det är det rädslan som begränsar mig. Det tog till exempel lång tid för mig att lära mig Sirsasana.
Nu är det fram för allt mina bakåtböjningar som blir begränsade av min rädsla. Jag övade ordentligt på bakåtböjningarna idag, tack vare Susanna, och det går framåt. Men hemma är det lätt att smita undan att öva.
Vad är jag rädd för?
Vad är det värsta som kan hända? Tja, att jag slår i huvudet om jag ramlar. Ramlar jag inte så kanske (observera kanske) det gör ont i armarna och ryggen. Är det allt? Nja, sen är det ju jobbigt att behöva anstränga sig men som kloka människor brukar säga:
Man får inget om man inte gör jobbet själv.
Så det så. Det finns helt enkelt inga snabba lösningar.
Efter yogapasset körde jag till jobbet och jobbade i full fram till lunch fart tack vare all energin från yogan!
Namaste!
Onsdagen - ett morgonpass!
Till min stora glädje kom jag upp idag och stod på mattan kl 06:10. Jag valde dock att enbart göra solhälsningarna och fram till Parivritta Parsvakonasana eftersom det är fullmåne idag.
Min högra höft känns lite extra idag också så jag borde nog nästan ha tagit det än mer försiktigt och inte gjort ytterligare två höftöppnare för min högra sida. Hm....
Efter min korta men ack så tunga och stela träning så tidigt på morgonen valde jag att träna lite pranayama i 15 minuter. Min pranayama övning var inte så koncentrerad men ändå väldigt skön och energigivande för jag gick aldrig tillbaka och la mig i sängen!
För att återgå till min stelhet så har jag ont i kroppen sen måndagens och tisdagens träning (antagligen rätt bra att jag tog det lugnt idag).
De första 3 solhälsningarna var hemska. Men efterhand så värmdes kroppen upp och tillslut kunde jag sträcka ut mig ordentligt. Däremot kände jag mig alldeles för stel och tung för att orka hoppa fram från Adho Mukha Svanasana. Hoppen gör för ont. Men det kommer kanske en dag när hoppen på morgenen känns lika energifulla och härliga som på eftermiddagen/kvällen. Antagligen. Med rutin och träning kan nog kroppen vänja sig vid morgonen träningen.
Just nu känner jag mig energifull, pigg och jag ser framemot att ta mig an dagens utmaningar.
Namaste!
Yogaträning # 2
Stort tack till NaYoPracMo! Utan den hade jag aldrig praktiserat idag.
I och för sig var jag inte så trött när klockan ringde i morse men jag ville inte gå upp för det var så skööööönt under täcket! Jag ville njuta de sista minuter av min julsemester!
När jag kom hem från jobbet ikväll tog jag först en varm dusch då jag frusit hela dagen.
Därefter startade jag min yogaträning. Det gjorde ont i benen eftersom jag har träningsverk efter gårdagens pass. Jag får alltid träningsverk dagen efter första passet efter ett längre uppehåll. Men efter 4 solhälsningar började kroppen mjukna upp.
Det är stor skillnad att träna på morgonen respektive kvällen . Personligen tycker jag bäst om morgonen för det ger en frisk start på dagen. Däremot är jag alltid mycket stelar på morgonen och jag har inte alls samma öppenhet och styrka i kroppen som på kvällen. Men jag tycker dock energin och friskheten som en morgonträning ger övervinner ett kvällspass.
Även idag tränade jag fram till Navasana. Huvudet kom djupt i samtliga Prasarita Padottanasanas! Nice. Nu på kvällen kom jag även rätt så bra i Parivritta Parsvakonasana.
Jag gjorde en "höftöppnare" i slutet av passet och kände att höften har faktiskt öppnat sig mer än jämfört med början på hösten så envis träning ger med sig!
På tal om envis träning så övade jag faktiskt på mina bakåtböjrningar idag och det gick förvånadsvärt bra. Min pojkvän var inte hemma så jag fick ingen hjälp av honom att komma hela vägen ner men jag kom djupare än vad jag trodde att jag kunde klara av! Bra!
Imorgon hoppas jag att jag orkar stiga upp för ett morgonpass. Det skulle kännas bra!
Namaste!
NaYoPracMo 2007
Jag har antagit utmaningen "NaYoPracMo" som börjar idag den 1 januari 2007 och pågår till och med 31 janauri 2007.
Jag har alltså förbundit mig att utöva yoga i 31 dagar i sträckt samt skriva varje dag i min blogg om min yoga träning (vilket jag i och för sig redan gör).
Jag tycker det är en fantastiskt bra utmaning och ett utmärkt sätt för mig att komma igång med min yoga träning igen efter julen samt att få en regelbundenhet.
Det ska bli kul och spännande att se hur regelbundenheten kommer att påverka mig och min yoga.
Jag har bara en gång tidigare i mitt liv tränat varje dag i över en månad men det var under en yoga retreat i Indien. Alltså under helt andra förhållanden än nu. Det vill säga jag var där enbart för att yoga och hade absolut inga andra förplikterser. Utöver det hade jag en lärare som fanns där som stöd för mig. Nu får jag klara mig ensam. Fast jag har ju stöd av de andra deltagarna i NaYoPracMo plus min blogg!
Vad innebär då en yoga-utövning för att räknas inom NaYoPracMo?
Jo, minimum 10 minuter i någon asana eller serie av asanas med medvetenhet, fokusering och närvaro. Utöver det ska man, om man vill, skriva totalt 50 000 ord och minst ett blogginlägg per dag. Just denna utmaning tar jag mig inte an. Utan enbart min yogaträning men jag kommer självfallet skriva om yogan varje dag på bloggen.
Det känns jättespännande!
Idag utövat mitt första yogapass på det nya året. Jag gjorde hela första serien fram till navasana och därefter de avslutande asanas. Jag var väl inte superkoncentrerad men jag fullföljde min plan och jag var ändock relativt närvarande under hela passet. Tyvärr hade mina tankar en tendsen att vandra iväg ett flertal gånger men jag gav inte upp och jag lämnade aldrig mattan under passet.
Tyvärr lät jag mitt medvetenahde vinna över mig och jag övade aldrig på mina bakåtböjningar från stående. Jag vet att jag aldrig kommer lära mig dem om jag inte övar men det gör så ont i kropp och själ när jag bara tänker på att jag ska öva på det. Iiiissh. Oh well, det är en ny dag imorgon.
I övrigt kände jag verkligen av mina höfter, särksilt min högra. Knak, knak sa det i Marichyasana C. '
Åhh på tal om Marichyasana så kan jag enkelt nu binda och hålla om min handled i A! Hurra! Helt plötsligt bara kunde jag helt själv! Jag märkte det för ett par veckor sedan och jag vet inte om jag har skrivit om det tidigare men det gör mig lika glad varje gång jag klarar det nu!
Min styrka finns kvar och mina hopp fram från Adho Mukha Svanasana går jättefint! Det är också en härlig känsla att känna att jag orkar lyfta mig högt i mina hopp!
Det ska bli roligt att se var jag är med min träning om 31 dagar.
Förresten så kom jag överens med hon som har initierat NaYoPracMo att jag inte behöver utöva fysisk yoga på lördagar (vilket är vilodag enligt Ashtanga yogans traditioner) utan jag kan t.ex. utföra pranayama.
Namaste!
