Mysore (yogapass # 5)
Idag är jag trött. Verkligen trött.
Två tidiga och intensiva Mysore-klasser känns.
Det är verkligen stor skillnad att träna ensam hemma och att deltaga i en Mysore-klass. Det är mycket mer fokus, lärare som hjälper mig mer och utmanar mig i de asanas som är svåra för mig samt det är svårare att "fuska" (vilket händer ibland när jag tränar ensam hemma för då kan mitt medvetande tycka så synd om om mig och säga att slipper den asana och den asana).
Alltså är det inte så konstigt att det känns i kroppen idag.
Jag önskar verkligen att jag kunde träna för Susanna oftare för jag känner att jag utvecklas mycket snabbare med hennes hjälp.
Jag känner mig så trött och tom i huvudet just nu att jag vet inte vad jag ska skriva om mitt yogapass idag.
Det enda som verkligen stor ut är mina bakåtböjningar som gick jättebra idag! Hurra! Jag kom riktigt djupt när jag gjorde dem själv utan Susannas hjälp. Sen har jag inte riktigt hittat balansen från att böja mig bakåt från stående till att släppa taget om mina ben och komma ner med händerna på mattan. Men det kommer. Jag känner mig inte lika rädd längre.
Nä nu orkar jag inte skriva mer.
Namaste!
Två tidiga och intensiva Mysore-klasser känns.
Det är verkligen stor skillnad att träna ensam hemma och att deltaga i en Mysore-klass. Det är mycket mer fokus, lärare som hjälper mig mer och utmanar mig i de asanas som är svåra för mig samt det är svårare att "fuska" (vilket händer ibland när jag tränar ensam hemma för då kan mitt medvetande tycka så synd om om mig och säga att slipper den asana och den asana).
Alltså är det inte så konstigt att det känns i kroppen idag.
Jag önskar verkligen att jag kunde träna för Susanna oftare för jag känner att jag utvecklas mycket snabbare med hennes hjälp.
Jag känner mig så trött och tom i huvudet just nu att jag vet inte vad jag ska skriva om mitt yogapass idag.
Det enda som verkligen stor ut är mina bakåtböjningar som gick jättebra idag! Hurra! Jag kom riktigt djupt när jag gjorde dem själv utan Susannas hjälp. Sen har jag inte riktigt hittat balansen från att böja mig bakåt från stående till att släppa taget om mina ben och komma ner med händerna på mattan. Men det kommer. Jag känner mig inte lika rädd längre.
Nä nu orkar jag inte skriva mer.
Namaste!
Kommentarer
Trackback
