Strålande sol
En skön promenad i längs med vattnet i Västra Hamnen.
Solen strålade!
Glada människor!
Spralliga hundar!
Ute på en av bryggorna var två yogautövare. Det verkar som den ena undervisade den andra.
Jag frågade mig genast:
Varför väljer man att utöva sin yoga mitt på en brygga, mitt på en vårdag när solen skiner som mest och nästan alla människor är lediga och väljer att promenera längs med vattnet i Västra Hamnen?
Törstar man efter uppmärksamhet?
Törstar man efter att få visa upp "titta vad jag kan som utövar ashtangayoga"?
Titta jag är lite förmer än i andra?
Eller?
För vi vet, från Sri, K. Pattabhi Jois Yoga Mala att
Yoga ska inte praktiseras utomhus under bar himmel, inte på en plats som är oren, inte på en plats med dålig luft, inte i en källare eller på ett tak. Istället ska platsen vara ren, på havsnivå och ha fönster.
Vi vet också att ashtangayoga ska helst utövas på morgonen innan soluppgång eller på kvällen vid solnedgången.
Men som vi också vet är det inte lätt att som nybörjare leva upp till allt....det tog ju, som jag skrev, Petri sju år att få sitt sinne redo för sex yogapass i veckan.
Mmm hmm...så det är verkligen inte min mening att dömma andra men jag blev lite konfundersam när jag gick förbi och tittade på dem. Visst platsen är otroligt vacker och enormt rofyllt att se utöver vattnet men samtidigt blåste det väldigt mycket (hur nyttigt är det för kroppen under ett yogapass). Kan man hålla koncentrationen lugn och fin när man vet att det går förbi hundratals människor som tittar och kommenterar?
Jag bara undrar.
Samtidigt ångrar jag mig att jag inte gick ut och sa hej. Jag menar finns det fler ashtanga utövare i trakten så är det ju kul att lära känna varandra men jag ville inte störa dem mitt i yogapasset.
Oh well nu lagar älsklingen mat så det är bäst jag dukar.
Jag har vilat från yogan hela helgen!
Skönt!
Namaste!
