YOGINI

Jag vill bara börja med att säga att det är jättekul att jag har fått så många läsare och jag blir verkligen glad för alla fina kommentarer som har trillat in under dagen idag!

Tack! 

Bloggen startade jag för att ge mig inspiration i min egen yogaträning och för att kunna se hur jag själv utvecklas.

Det är ett forum för mig att samla mina tankar och funderingar jag har om yoga och personlig utveckling. Två ämnen i livet som står mig varmt och hjärtat och som i min värld är väldigt mycket sammanflätade!

Yogapraktiseringen:

Hm.

Min förkylning är så himla envis. Jag la mig tidigt i söndags kväll, sov bra hela natten men vaknade och kände mig helt slut. Galen känsla. Hela dagen fick jag släpa mig igenom alla arbetsuppgifterna. Jag träffade en grupp nybörjare i Ashtanga yoga på eftermiddagen, vilket gav mig en liten energikick men sen tog förkylningen överhand igen.

Jag hade mailat B redan i söndagskväll och ställt in vår måndagsträning. Tur var det säger jag bara. Jag är inte den som cancellerar något i första taget men igår morse kände jag att det var bland det bästa jag har gjort på länge! Hahhhaaa, kroppen ville verkligen vila!

Denna dagen har varit lika dan....men nu börjar energin komma tillbaka...men känner jag mig lika seg imorgon bitti så är det nog dags att vara hemma en dag från jobbet och vila upp mig så att jag blir frisk ordentligen någon gång.

Alltså inte så mycket att rapportera på asana-träningen. 

Något som jag har tänkt på de senaste dagarna är att vi människor sätter verkligen våra egna begräsningar hela tiden.

Jag kan inte.
 
De orden och i den följden gör ju att hela kroppen och medvetandet låser sig. Det är klart att vi inte kommer att klara av något om vi tänker denna mening. 

Tanke = hur vi beter oss och hur vi tillåter oss att må.
 
Jag försöker.

Dessa ord och i den följden och man har redan kommit halva vägen till att klara av det!

De som precis börjat med yoga och som tänker "jag kan inte nå mina tår" kommer ju inte heller att nå tårna för det är ju det enda kroppen kommer att fokusera på - att inte nå tårna. Om de däremot tänkte att jag ska försöka nå tårna då snuddarna man ju nästan vid dem (samtidigt som man känner sig glad och uppfylld)! 

Jag försöker ger ju en positiv känsla i kroppen!

En liten anekdot:
När jag gick högstadiet sa min teckningslärarinna till mig att jag inte kunde rita/måla. Jag kan än idag känna skräcken hon satte i mig och hur oduglig jag kände mig hur mycket jag än försökte rita/måla. Jag var inte kreativ i hennes ögon och kunde heller inte bli det.  Att jag ens tillät mig att låta henne påverka mig så hårt är en annan historia. 

Idag har jag börjat skapa smycken för skojskull. Mest för att bevisa för mig själv att jag kan vara kreativ och jag kan skapa. Flera av de smycken jag har nu skapat har jag fått massor av beröm för. Jag har till med blivit ombedd att göra smycken till åt personerna som givit mig beröm (de ville t.o.m. betala för dem). Från att haft mantrat jag kan inte/jag är inte kreativt...."lurade" jag mig själv genom att göra om mantrat till "jag är kreativ" och utmanade mig själv att prova att skapa något. Det hela visade sig "att mitt ljug" inte var något ljug utan jag är kreativ! Men ibland måste man ljuga för sig själv för att det tillslut ska bli sanning!

Så det som händer i yogan händer i verkliga livet och det som händer i verkliga livet återspeglar sig i yogan.

Nästa gång jag tänker att jag inte kan något i min yogaträning ska jag genast kasta iväg den tanken och tänka att jag kan och jag kan försöka. Tillsut ska det nog gå! Se bara på mina backbends. Jag kan nu gå ner från stående! Ha! Det trodde jag inte för en månad sedan!

Jag kan
Jag fösöker

Jag dugar som jag är!



Namaste!