Framsteg
I söndags tränade jag på Yogamudra i Köpenhamn.
För första gången fick jag en "aha-upplevelse" och riktig förståelse för Marichyasana D. För mig har den alltid varit helt omöjlig att göra själv och när jag får assistans så drar och sliter lärarna i mig för att lyckas böja runt armen om benet.
Peter förklarade lugnt och sansat att jag måste vrida kroppen än mer än vad jag gör så att naveln "pekar åt sidan". När jag gjorde denna vridning (så gott det nu gick) själv samt att Peter hjälpt mig lite att dra armen runt benen lyckades vi enkelt, smärtfritt och snabbt! Det var en helt fantastiskt känsla. En känsla att det är inte stört omöjligt för mig och att jag faktiskt en vacker dag kommer att klara den själv. Med adning, mina lås och rätt teknik så lyckas jag! Efter att få ha upplevt det här vill jag inte ha mer hårdhänt assistans från andra lärare.
För två veckor sedan lyckades jag för första gången göra Garbha Pindasana helt själv utan någon assistans. Ännu måste jag använda fler andetag och rulla fler gånger än nio för att ta mig runt men jag gör det helt själv utan assistans. Underbar känsla att äntligen, äntligen förstår jag hur jag ska göra. Jag måste vara superkoncentrerad när jag utför Garbha Pindasana för att inte tappa andningen!
Likaså går mina "jump backs" och "jump throughs" allt bättre! Jag blir inte lika trött längre utan kämpar med dem vid varje vinyasa! Do your practice and all is coming som Guruji säger och det stämmer ju. Fast mer teori än 1 % tycker jag dock ändå att det krävs så att man får bättre förståelse för vilka muskler man använder samt andingens och låsens betydelse i träningen.
Visst är det fantastiskt när man helt plötsligt känner att det lossnar efter all yogaträning.
Nu måste jag sova. Imorgon bär det av till Yogamudra igen (ååååh vad jag längtar!).
Namaste!
För första gången fick jag en "aha-upplevelse" och riktig förståelse för Marichyasana D. För mig har den alltid varit helt omöjlig att göra själv och när jag får assistans så drar och sliter lärarna i mig för att lyckas böja runt armen om benet.
Peter förklarade lugnt och sansat att jag måste vrida kroppen än mer än vad jag gör så att naveln "pekar åt sidan". När jag gjorde denna vridning (så gott det nu gick) själv samt att Peter hjälpt mig lite att dra armen runt benen lyckades vi enkelt, smärtfritt och snabbt! Det var en helt fantastiskt känsla. En känsla att det är inte stört omöjligt för mig och att jag faktiskt en vacker dag kommer att klara den själv. Med adning, mina lås och rätt teknik så lyckas jag! Efter att få ha upplevt det här vill jag inte ha mer hårdhänt assistans från andra lärare.
För två veckor sedan lyckades jag för första gången göra Garbha Pindasana helt själv utan någon assistans. Ännu måste jag använda fler andetag och rulla fler gånger än nio för att ta mig runt men jag gör det helt själv utan assistans. Underbar känsla att äntligen, äntligen förstår jag hur jag ska göra. Jag måste vara superkoncentrerad när jag utför Garbha Pindasana för att inte tappa andningen!
Likaså går mina "jump backs" och "jump throughs" allt bättre! Jag blir inte lika trött längre utan kämpar med dem vid varje vinyasa! Do your practice and all is coming som Guruji säger och det stämmer ju. Fast mer teori än 1 % tycker jag dock ändå att det krävs så att man får bättre förståelse för vilka muskler man använder samt andingens och låsens betydelse i träningen.
Visst är det fantastiskt när man helt plötsligt känner att det lossnar efter all yogaträning.
Nu måste jag sova. Imorgon bär det av till Yogamudra igen (ååååh vad jag längtar!).
Namaste!
Kommentarer
Trackback
