YOGINI

De asanas vi avskyr finns där för att för självfallet öppna upp kroppen (minska obalansen, förbättra styrka och öka flexibiliteten i kroppen) men framförallt för att öka medvetenheten och förståelse om oss själva. Till exempel sitter många av oss västerlänningar lutade framåt över våra datorer hela dagarna och således blir ofta bakåtböjningar tuffa för oss men det är precis dessa asanas och övningar vi just behöver!
I mitt tidagare inlägg skrev jag om hur Garbha Pindasna har lärt mig hantera smärta, Sirsasana lärt mig hantera mina rädslor och att Marichyasna D, Parivritta Parsvakonasana och bakåtböjningar ska hjälpa mig minska obalansen i min kropp men framförallt lära mig ha tålamod och att inte ge upp för lätt (och att det inte finns några genväger eller att någon annan kan göra det åt mig...). 

Jag tror helt enkelt dessa ställningar, som vi tycker minst om, är de mest värdefulla för oss!

Ta vara på dessa asanas!

Här är några råd som jag tror kan hjälpa när man står inför de mest utmanade asanas och som har hjälpt mig:

1. Identifiera vad som förorsaka obehaget
Vad är det som gör att du avskyr denna ställning? Detta är nyckeln till att komma underfund med hur du ska förbättra och utveckla just denna specifika asana.

En vanlig orsak är fysiskt obehag eller smärta. 
När jag var helt ny till yoga tyckte jag till exempel att Halasan var väldigt fysiskt obehaglig att utföra eftersom den fick mig att känna mig väldigt klaustrofobik i ställningen. Lösningen för mig var att gradvis komma in i Halasana, d.v.s. jag började med att bara ha fötterna ovanför huvudet (kroppen fick en 45-graidg ställning) och allt eftersom jag utövade fler och fler yogapass kunde jag sakta utan känna stress eller klaustrofobik placera fötterna på golvet bakom huvudet.

En annan orsak till att inte tycka om en asana är smärta. Smärta kommer i många fall att alltid finnas där när man utstätter sig för en ny ställning men det finns skillnad på smärta och smärta. Jag vill därför göra alla uppmärksam på att när smärtan går blir väldigt skarp indikerar detta på att du bör omgående ta ett steg tillbaka och konsultera med din lärare och doktor innan du går vidare i denna specifiak asana.

Rädsla är en anna orsak. Rädsla att t.ex. ramla på ansikte när man står på händer. Eller som i mitt fall rädsla att stå på huvudet, d.v.s. att utsätta kropp och sinne för något som man aldrig tidigare har gjort och som man aldrig gör normalt.

Ytterligare exempel på en orsak kan vara blygsel eller förlägenhet att man till exempel inte är stark eller vig nog att utföra en viss asana och således tycker man inte om den asana. Eller att man sak ramla inför en hel klass i en viss asana, vilket kan framkalla blygsel och förlägenhet. 

First när man har kommit fram till vad orsaken är kan man börja använda sig av olika övning som riktar sig till hitta en lösning för att klara av och finna frid för en viss asana samt att utveckla sin personlighet och sitt yogapass. 

2. Använda hjälpmedel och olika variationer av ställningen
Inom Ashtanga yoga är många helt emot att använda sig av olika hjälpmedel. Personligen tror jag det är viktigt att ta saker och ting steg vis. Försöker man besegra en asana i ett enda steg är man dömd att misslyckas.

Jag har till exempel haft svårigheter med Trianga Mukhaikapada Paschimottanasana och i början tog jag hjälp av motsatt hand till det böjda benet för att hålla mig uppe så att jag inte skulle ramla. Nu kan jag sitta upprätt utan extra stödet av handen men när jag praktiserar för en lärare hjälper läraren mig forftarande att komma bättre, längre och djupare i ställningen.

3. Öva, öva, öva...
"Nothing will be done at all if we waited until we could do it so well that no one could find fault with it." Cardinal Newman 

4. Skapa en stödjande sekvens
Ett exempel på en stödjande sekvens som jag använder mig är att utföra olika variationer och förenklingar av Parivritta Parsvakonasana innan jag gör den fullt ut. Jag försöker "värma upp" ryggen och hitta mina bandhas för att på såvis komma djupare i Parivritta Parsvakonasana när jag väl utför den så fullt ut jag kan.

5. Be om hjälp
Ta hjälp av din lärare. Din lärare kan guidade dig igenom din asana och förklara hur du kan använda dina bandhas och andning för att bättre förstå ställningen du har mindre lätt för att utföra.

6. Ta hjälp av en vän
Att träna med en vän kan skapa en avslappand och informell atmosfär som gör hela upplevelsen lättare och roligare. Att också ha stöd från en yogavän kan uppmuntra dig att våga lite mer än vanligt!

7. Lek, ha skoj!
Ta det inte så allvarligt. Var nyfiken. Acceptera dig för den du är och den kropp du har. En positiv och nyfiken inställning till en ställning och din träning kan ha stor effekt och verkan för din utveckling. Ha snarare som mål att finna frid i den asana som du avskyr snarare än att kämpa för att besgra den.

Jag måste själv jobba mer med sista punkten samt självfallet punkt 3, 5 och 6.

Namaste!