Mörket äter mig
Jag känner mig tom på energi. Det enda jag vill göra just nu är bara att sova, sova och sova. Det är likadant varje år.
Så länge jag hade fullt upp med roliga saker i höstas hade jag inte tid att ägna en tanke åt mörket och den psykiska tröttheten.
Likaså lät jag aldrig mitt jobb komma mig in på livet.
Jag kom i tid till jobbet och gick i tid.
Punkt slut.
Jag mådde bra och var glad.
Nu när alla mina sidoprojekt är slutförda är jag tillbaka i ekkorhjulet och jag gillar det inte.
Jag gillar till exempel inte att jobbet är det sista jag tänker på innan jag ska somna. Jag gillar inte att jag tillåter det stressa upp mig och få mig att känna mig trött och sliten.
Jag måste helt enkelt ta tag i mina sidoprojekt igen och sparka igång dem i januari. Inga men längre, inga men. Bara fixa det så att jag överlever och känner mig glad och levande.
Jag måste också se över andra utbildningar som jag vill gå så att jag kan fortsätta i den riktningen i livet som jag har påbörjat under detta året.
Jag lever bara en gång!
Jag ansvarar för mitt liv.
Jag är viktigast i mitt liv!
Jag är bra som jag är och jag kan!
Jag styr över mitt liv!
Namaste!
