Modigt år

Idag för ett årsedan satt jag på ett plan från Kastrup till Indien.

Jag var livrädd.

Vad hade jag gett mig in på? Helt ensam. Jag kände ingen. Den största rädslan var att jag inte visste vart jag skulle bo när jag om fram. Jag hade helt enkelt inte allt under kontroll. Jag hade försökt ordna boende från Sverige men det gick inte (jag var antagligen för sent ute). Hur skulle det gå när jag kom dit?

När jag hade landat i Trivandrum (Kerela), Indien - fick jag en mindre chock. ALLA dessa människor ÖVERALLT! Jag fick nästan panik. Jag ville bara åka hem igen. Varför skulle jag utsätta mig själv för detta? 

Tre dagar senare, nytt hotell, sol, nya vänner och massa av yoga kändes allt väldigt bra och jag ville verkligen inte resa hem.

Kovalam


Jag har hört andra människor berätta liknade historier om just chocken av att komma till Indien första gången men att man snabbt acklimatiserar sig. Jag har helt enkelt inte varit ensam om att uppleva den indiska intensititen. 

Förutom fantastisk yoga träning, värme, god mat och nya vänner tvingades jag ifrågasätta mitt eget levende när jag fick se Indien, samhället, kulturen och religionen.

Jag skämdes. Skämdes över att det jag hade på hotellrummet var mer saker än vad den kvinnliga indiska vänninan hade i sitt hus.

Skämdes över det västerländska verkonsumtionssamhället.

Jag behöver inte en bråkdel av allt jag äger och har. Ändå, än idag, förförs jag, lockas jag och låter mig luras av reklamen. Varför är det så?

Egentligen skulle jag behöva en Indien-dos en gång om året för att hålla mig själv i shack vad gäller konsumtion och leva i det jag har och vara nöjd.

Jag vill väldigt snart återvända till de vänliga indierna (som ibland är lite för nyfikna och lite för närgågna och lite för omständiga), dofterna (lukterna?), smakerna, färgerna, (o)ljuden och närheten!

Intensiviteten!

Wow!

_______________________________________________________________________________


Rädsla är en av de största fienderna jag har i mitt liv. Jag var otroligt rädd för att resa till Indien av många anledningarna men tillslut gjorde jag det!

Jag är modig

Rädslan får aldrig vinna. 

Jag vågar mycket mer idag än för ett år sedan. 

Jag vet att jag är härlig för den jag är inte för det jag gör.
 

Ibland glömmer jag ovanstående mening och därför försöker jag dagligen påminna mig om den.

Jag har funnit modet att göra många personliga utvecklingar under det  gågna året och jag har mycket att tacka min Indienresa för och de beslut jag tog när jag återvände hem. Det har varit jobbigt för såväl mig själv som mina nära och kära men i det långa loppet mår vi alla tusen gånger bättre idag än för precis ett år sedan. 

Jag vill inte erkänna detta men det är lite med vemod jag lämnar år 2006 för det har varit ett bra år för mig. 

Ett av de allra bästa.

Jag har gjort många bra val. Dagligen utmanat mig själv. Jag ska absolut inte glömma min pojkvän som i mellanåt ger mig en "spark i baken" för att få mig att komma igång! Sen uträttar jag allt själv.

Jag vill därför egentligen inte leva i det förgågna utan modigt blicka framåt men år 2006 har gjort så mycket gott för mig att jag håller det så kärt. 

Jag ska låta 2007 bli lika spännande, lärorikt, utmanande och glädjande!

Bort med all rädsla och kontrollbehovet!



Namaste!


Kovalam2006

(samtliga bilder är privata)





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0