Myror i brallan...
....eller snarare i huvudet på mig.
Jag hade ingen ro idag. Lämnade yogamattan typ hundra gånger. Kolla mail. Kolla bloggar. Kolla hitta.se. Kolla ditten. Kolla datten. Va sjutton sysslade jag med? Hallå, hallå? Närvaro? Försökte med Reluctant Ashtangis tips om att ställa frågor till mig själv under yogapasset - typ "hur känns det i denna asana?", "vad kan jag göra för att fokusera bättre?" etc. Men idag var det dömt att misslyckas.
ÄNDOCK
Genomförde jag hela yogapasset UTAN att Mini hann vakna!
Idag gjorde jag modifieringarna av Uthitta Parsvakonasana B på höger sida utan att trilla. Gott!
Det knakade till ordentligt i höger höft när jag genomförde Mari C så jag blev nästan lite rädd...."an opening?"
Slarviga vinyasas. Ja,ja,ja.
Kämpar med Navasana. Jag måste bli starkare i bålen så mycket som jag bär på Mini!
Klarade inte Urdhva Dhanurasana idag heller. Något psykologiskt där....
Sirsasana var fin. Likaså Urdhva Dandasana som jag höll i fem andetag. Jag måste hitta på något så jag börjar hålla Sirsasana längre än några andetag. Kanske ska jag prova med lite musik som Reluctant Ashtangi gjorde?? Urdhva Dandasana klarar jag nog bara i fem andetag just nu. Behöver jobba upp mer styrka i mina bandhas innan jag orkar hålla den längre.
Klapp på axeln att jag ställde mig på yogamattan idag OCH återkom till den varje gång jag lämnade den.
Igår gick jag en monsterpromenad i det vackra vädret. Sol och värme gör gott i själen. Mini åt sin första matportion UTOMHUS igår! Min hemmagjorda palsternackspuré och broccolipuré. Plus äpple- och blåbärspuré till efterrätt. Det var mysigt.
Namaste!
YT 17
Det är ju inte så länge sen du var gravid...om hormonerna fortfarande är lite svajjiga kan din höft också vara det...var väldigt rädd om dig!
gud va gullig och snäll du är mot mig!!! Tack!!!
JAg är hopplöst negativ mot mig själv vissa dagar. Därför är det extra tacksamt att få dina uppmuntrande kommentarer! Men vad skööönt det är att skriva av sig på bloggen. Idag när jag läste gamla inlägg höll jag på att spy på allt för det kändes så patetiskt alltihop. Men när jag tänker efter...vems dagbok är inte patetisk?! De innersta tankarna och funderingarna och ältandet ÄR ju oftast ganska löjliga.
Jaja...tack för att du finns
Namaste
Helena: tack för påminnelsen! jag tar det lite piano just nu ett par dagar.
Surya: Ingens dagbok är patetisk! Våra dagböcker är viktiga för oss för att utvecklas! Jag har min träningsdagbok...som är en yogablogg som jag skriver för mig själv men är superglad för alla tips och uppmuntran jag kan få från er som läser den.
Förhoppningsvis kan våra bloggar inspirera andra och det gör de ju...det VET du ju! Och tänk, i morgon är en ny dag!
Namaste!
