YOGINI

Vi övade mycket på Urdhva Mukah Svanasana under helgen med Stefan.

Han poängterade att det är viktigt att

Händerna är strax under axlarna
Få fram bröstbenet.
Sänka axlarna
För ihop skulderbladen
Insidan av armbågarna pekar mot varandra
Hälarna pekar rakt upp mot taket och inte ut mot sidorna
Lyfta knäna mot taket

Blicken på näsan och att INTE böja huvudet bakåt, vilket jag som tur redan har arbetat bort (Genom att ändra fokuseringspunkt från tredje ögat till nästippen får huvudet och nacken en mjukare böjning i Urdhva Mukah Svanasana).Att böja huvudet bakåt är för dekoration, vilket man kan göra när man verkligen BEHÄRSKAR Urdhva Mukah Svanasana - vilket de flesta av oss inte gör.

Namaste!

Jag är lycklig, lycklig, lycklig!

Det är lätt att få mig glad och lycklig.

Sätt mig på en yogaworkshop med en bra yogalärare och jag blir glad, pigg och fylld med energi!

I helgen har jag deltagit på Stefan Engströms workshop hos Yogamudra i Köpenhamn. Det har varit fantastiskt roligt!

Både på lördagen och söndagen började vi morgonen med yin yoga i 90 minuter ledd av Stefan. Vi höll varje ställning i minst 5 minuter. Lugnt och harmoniskt - yin.

Därefter var ledde Stefan ashtanga vinyasa yoga-klass (yang) fram till Navasana. De som praktiserar fler asanas efter Navasana fortsatte själva i egen takt men jag gick direkt till de avslutande asanas. Jag måste vara rädd om min kropp!

Stefan är lugn och harmonisk i sin undervisningstil något som jag verkligen gillar!

På eftermiddagarna var det yogafilosofi och lite teori samt pranayama och djupavslappning (yoga nidra). Under lördagseftermiddagen var jag så trött att ögonen gick i kors och jag bara frös och frös, inte så konstigt med tanke på att vi dels hade haft besök av vänner kvällen innan (dock blev det inte sent) dels att jag är uppe några gånger varje natt och tar hand om lillprinsen. Så jag valde att åka hem någon timma innan dagen var slut och stupade i säng tillsammans med Mini och sov några välbehövda timmar på eftermiddagen. Tänk det var första gången jag var borta som nästan en hel dag från Mini! Sjävklart gick det hur bra som helst! 

Söndags eftermiddagen var bättre. Något piggare tack vare kaffet efter lunchen....men jag valde ändock att åka hem lite tidigare för att hinna vila lite innan klockan skulle ringa 0500 på måndagsmorgonen.

Vi åt lunch hos Bodil och Peter - de bjöd på otroligt goda soppor särskilt den hemmagjorda miso-soppan. Oh jag önskar jag var matlagningsintresserad....kanske blir jag det en dag! ;)

Yogapassen på lördagen och söndagen gick jättebra. Jag blev dock lite uppgiven en stund då det visat sig att jag inte har gjort Utthita Trikonasana A fullt ut korrekt (vilket jag har trott). Jag blev så trött och tänkte varför håller jag på med denna yogan. Hela tiden får jag ta ett steg tillbaka. Men sen tänkte jag "Stefan korrigerar ju mig nu för att jag nu är mogen att ta ett nytt steg i min yogaträning".

Jag har ju inte bråttom. Jag har ju hela livet. Bättre att bli korrigerad nu än sen (eller aldrig).

Stefan och jag disktuerade min högra höft som jag känner en stark smärta i (sharp pain) att jag skulle ta det lugnt och inte göra något drastiskt. Han tyckte det var en bra idé att jag ska träffa en osteopat om några veckor som får se över min kropp efter graviditeten.

Hurra var en helt underbar helg!!!

Det är härligt att få träna i grupp ibland! Få känna energin från alla andra!

Namaste!


YT 7 & 8

....spännande program i måndags om åldrande. Det var Vetenskapens magasintes sista program för säsongen.
 
Människorna på ön Okinawa i Japan är bland de som levt längst i världen tack vare deras livsstil vad gäller mat och inställning till livet.

100-åringarna på ön har levt enligt följande (ett litet axplock av vad jag minns från programmet):

Det äter t.ex. bara 80 % alltså tills de är nästan mätta. Precis samma filosofi inom yogan (och ayurveda?).
De äter "regnbågsfärgad mat" d.v.s. massor av grönsaker som har alla möjliga färger = antioxidanter
De äter vegetariskt
De äter enormt mycket soja-protein.
De lever efter mottot att "oroa dig inte det ordnar sig"
De kan hantera stress (se ovan punkt)
De vaknar varje dag och ser framemot den nya dagen som innehåller uppgifter som är av stor mening för dem
De dansar (en av de bästa motionsformerna = fysiska rörelser, socialkontakt och mycket skratt) - motion har visat sig en av de bästa sättet att förebygga demens - det går faktiskt har forskning i västvärlden visat (det berättade i programmet också).

Om de som skapat programmet även hade undersökt våra indiska yogaledare så skulle de se att de också lever väldigt länge. Sri. K. Patthabi Jois är närmare 95 år och "still going strong" även om han inte reser längre p.g.a. sin hälsa. Jag tror han har levt länge tack vare yogiskt levende (fysiska rörelser dagligen, vegetarisk kost, ätit sig nästan mätt men aldrig proppmätt, pranayama-övningar, meditation och ett meningsfullt arbete som gett dem glädje).

Jag försöker äta vegetariskt (dock inkluderar jag fisk) men kan bli mycket, mycket bättre. Jag skulle vilja, när tid och ork finns, att äta mer varierad kost där mer sojaprotein är inkluderad samt mer "regnbågsfärgad mat".
Jag ska bli bättre på att äta mig 80 % mätt och inte mer.
Jag försöker äta efter 80 % - 20 % regeln, d.v.s. 80 % nyttigt och 20 % medveten onyttighet (det har gått sådär sen lillprinsen anlände....)
Jag försöker träna regelbundet.

Namaste!