Allt är inte för evigt
Min plan är att den närmasta månaden fokusera på en lugn form av yoga. Valet föll på yin yoga. Jag har bara provat den formen av yoga en gång tidigare och det var, trots, sin lugna form en enorm utmaning för mig!
Jag kan inga yin yoga ställningar så jag har beställt Paul Grilleys dvd:er. Längtar efter att de ska dimpa ner i brevlådan så jag kan börja med någon form av yoga igen.
Jag saknar min fysiska yoga! Jag trodde aldrig jag skulle sakna den så mycket eller att mitt liv utan den skulle påverka mig så mycket mentalt! Jag har verkligen kommit till insikt hur viktig yoga är för mig. Den ger mig energi men framförallt livsglädje. Många av ställningarna motverkar till exempel depression eller dylika känslor. Känslor som inte behövs i det vardagliga livet. Visst kan jag meditera och göra andningsövningar men i det stadie jag är i livet och i min yoga behöver jag mycket fysiska rörelser.
Det är detta som jag gillar och uppskattar så mycket med yoga att den just arbetar på så många nivåer långt ifrån enbart att skapa en fysiskt vacker kropp (som ändå är förgänlig och kommer förändras med åren).
I övrigt försöker jag lära mig Ashtanga yogans första series samtliga asanas vid namn utantill...vissa namnen vill ännu inte fastna i mitt medvetande. Några tips på hur man komma ihåg namnen?
Jag har några andningsövningar och fokuseringsövningar jag borde göra men jag har inte haft lust eller energi de senaste månaderna pga min situation. Dock börjar energin, glädjen och lusten sakta komma tillbaka och kanske än mer med yin yogan! Ett tack också till era positiva inlägg som fick mig att komma ihåg min blogg!
Det jag dock ska börja med är att slutföra det jag påbörjat och det är att läsa klart Bhagavad Gita, lära mig asana namnen och börja träna yin yoga. Sen får andningsövningarna och fokuseringsövningarna komma efterhand.
Den skrämmande ibland men rätt befriande tanken : "Inget är för evigt"
Namaste!
