En mysore-klass

"Ska jag, ska jag inte, ska jag, ska jag inte"...så lät min inre dialog i morse som fortsatte med..."vill jag, vill jag inte, vill jag, vill jag inte....men det kommer säkert kännas superbra efteråt...fast jag vet ändå inte om jag vill..."

Jag gick upp. Funderade lite. Och bestämde mig för att åka till Köpenhamn och Astanga Yoga Skole.

Det var väldigt mycket folk på Mysore klassen idag. Så det blev snabbt varmt och fuktigt. Jag hamnade längst bak och fick inte så mycket assistans men det gjorde inget för jag kände att min kropp nog ändå inte skulle orka med det.

Passet flöt på helt ok. Jag kände mig mjuk och stark. Mina vinyasas flög nästan fram. Härligt. I övrigt kändes ujjayi andningen något ansträngd men den var där hela tiden.

När det gällde mina bakåtböjningar så upplevde jag det som jag kom högt, högt upp och det var skönt att få sträka ut framsidan av kroppen. Det gick inte så bra att gå ner i brygga från stående (klara det en gång själv idag) och jag orkade inte puscha mig. Som tur var kom inte Susanna och assisterade mig så jag slapp kämpa extra mycket. Skönt. Tack. Istället kom en annan tjej och hjälpte mig gå ner och hon höll upp mig på ett väldigt bra sätt (svårt att förklara) så jag fick sträcka ut mig ytterligare.

Sirsasana övade jag på att gå upp med raka ben och det gick ok. Jag måste stå närheten av en vägg igen då jag inte hittar balansen direkt när jag kommer upp. Jag orkade bara försöka en gång sen kände jag mig helt slut och hade ingen motivation eller ork att puscha mig längre.




Namaste!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0