Tjohooo! (practice #8)

Åh vad jag inte kände för att träna när jag åkte hem från jobbet.

Försökte intala mig själv hur kul det skulle bli och hur bra jag skulle må efteråt. Försökte jämföra med hur skulle jag ha känt om jag skulle gå iväg till gymmet istället (som de flesta (normala?) människor gör) och jag hade ju känt precis likadant.

Allt jag vill efter en lång dag på jobbet är att få häva mig på soffan och stänga av hjärnan.

Det är tur jag inte tillåter mig själv!

Och det är TUR att jag deltar i NaYoPracMo för nu måste jag, åtminstonde i 10 minuter, träna yoga varje dag i januari.

Så när jag kom hem tog jag inspiration av en annan deltagar på NaYoPracMo som hade tränat för Ashtanga Yoga Primary Series DVD:n av Mark Darby (min mest inspirerande yogalärare) och Nicole Bordeleau. Jag plockade alltså fram DVD:n, startade datorn (för jag ville också kolla mina mail och hade ju ingen anledning att starta datorn förän jag hade tränat....) och valde 30 minuters passet.

39993-29


Perfekt!

Det blev
Surya Namaskara A och B
Padangusthasana
Pada Hastasana
Utthita Trikonasana
Utthita Parsvakonasana
Prasarita Padottanasana A, B, C och D
(kommer djupt nu!)
Parsvottanasana
Dandasana
Paschimottanasana A, C och D
Janu Sirsasana A
Marichyasana A och C
Navasana
Baddha Konasana A och C
(men jag kunde inte göra A - fick riktigt ont i höften)
Avslutande asanas

Dock fanns inga bakåtböjningsövningar med i 30-minutersyogapasset och eftersom jag nu har motivation uppe att träna mina bakåtböjningar, fanns det ju ingen anledning att inte göra det idag.

Jag började med tre vanliga  Urdhva Dhanurasna som man alltid ska göra.

Därefter tänkte jag att jag försöker själv från stående och ber inte om hjälp från min pojkvän. Jag flyttade yogamattan från köket och in i sovrummet på vår stora gröna tjocka matta. På mattan placerade jag också en stor kudde som fallskydd.

Jag försökte gå ner men det gick inte.

Funderade lite. Varför går det inte?

Svaret: Rädsla

Ok. Vad är det värsta som kan hända? Jag stukar handleden och jag slår i huvudet.

Alltså, inget jag dör av.

Ska jag verkligen låta min rädsla styra mig? NEEEEEEJ!!!

Så jag gjorde det! Jag klarade det!

Direkt var jag tvungen att prova igen.

Och igen.

Och igen.

Och inför min pojkvän!

Wow vilken känsla!

Idag fick jag alltså uppleva vad yoga kan vara:

Yoga kan vara: the idea that something changes, a change that bring us to a point where we have never been before, which was impossible becomse possible, which was uanttainable becomes attainable, which was invisible ca be seen (hämtat ur "The Heart of Yoga av T.K.V. Desikachar)

Det blev Savasana med ett leende!

Längtar till nästa gång jag får prova att gå ner i Urdhva Dhanurasna från stående.


Namaste!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0